Long time no see

En tråkig rubrik som beskriver det lilla tråkiga mig själv. En vän har gått bort. Det har varit mycket kring det och jag har haft tid att äta, men inte att skriva.

I morse vägde jag 89 efter frukost. Man kan gråta över det också.

En del beror på att rutiner omkullkastas. Jag åt pasta (!) en dag och pizza (!) en annan, Frukostbröd tre dagar på raken. Inte hemma förstås utan när vi hjälpt till med bestyren har det inte funnits annat alternativ än att äta vad som fanns eller låta bli att äta. Inga mängder men så här blev det i alla fall. Trycker jag på framsidan av benet blir det en liten grop en stund så jag gissar att det vatten i min kropp. Jaja. På lördag är det första advent.