Long time no see

En tråkig rubrik som beskriver det lilla tråkiga mig själv. En vän har gått bort. Det har varit mycket kring det och jag har haft tid att äta, men inte att skriva.

I morse vägde jag 89 efter frukost. Man kan gråta över det också.

En del beror på att rutiner omkullkastas. Jag åt pasta (!) en dag och pizza (!) en annan, Frukostbröd tre dagar på raken. Inte hemma förstås utan när vi hjälpt till med bestyren har det inte funnits annat alternativ än att äta vad som fanns eller låta bli att äta. Inga mängder men så här blev det i alla fall. Trycker jag på framsidan av benet blir det en liten grop en stund så jag gissar att det vatten i min kropp. Jaja. På lördag är det första advent.

Tankar för dagen

För ett år sedan

Saxat från mail
"Har du inte ätit något "förbjudet" sen du började med LCHF?"
Nej. Förutom fyra paket tuggummi som du kan läsa om i föregående inlägg så har jag inte ätit något "förbjudet". Ingen pasta, ris etc. Inga under-jord-grönsaker. Ingen frukt. Inget bröd. Ingen filmölk eller youghurt. Inga nötter. Inga bönor etc.

Jag dricker vin om andan faller på. Hellre rött än vitt. I takt med att jag går ner i vikt kommer jag att plocka in fler saker på min äta-lista. Men bara från LCHFs okej-lista förstås.

Från ovanstående lista äter jag jordnötter ibland. Youghurt-såser gör jag också någongång. Men inte det andra. Jag ber om ursäkt att jag inte uppdaterade förra fredagen - min uppdateringsdag! =) - Vi hade en gigantisk beställning - arbete åt chefens släkting så jag glömde bort. Huga!!

Min plan från juli. Hur går det?

1. Bokföra vad jag äter under den kommande veckan, dvs räkna fett, kolhydrater och protein. Japp. Det har gjort. Alldeles för mycket protein och för lite fett. Har ändrat.
2. Om jag inte har en fördelning där fett-andelen är betydligt högre än kolh+prot ökar jag fettet. Som sagt.
3. Jag minskar kolhydraterna ytterligare nu när det är varmt och jag har en tendens att samla på mig vatten. Kolhydraterna ligger mellan 12 och 15 gram per dag. Jag kan nog minska ytterligare.
4. Bli läsare av min egen blogg. Många kloka tankar finns där. Det gör jag.
5. Ha tålamod. = )

Vikten?

86.2!




4

Good lord

Nu! Det rör lite på sig 87.5 och jag tackar för det.

Vad har jag gjort av mina punkter i förra inlägget här nedan? Jag har inte bokfört. Jag har jobbat som en liten dåre. Turisterna verkar inte göra annat än att äta! Men jag har minskat kolhyrdraterna. Jag har tålamod och jag läser min egen blogg.

Mitt första inlägg handlar om hur man hamnar på en sådan hög vikt. Jag skriver:

När man ställer sig på vågen och den visar 108 kilo kommer det faktiskt inte som en överraskning. Överraskningen är mera att ställa sig på vågen! Det hade jag inte gjort på länge.

Jag beskriver ångest och ilska. Hur ska man bli av? Jag känner igen frustrationen. För efter den här starten kommer en lång rad av glada tillrop: "Det går bra, det går bra" men just nu gör det inte riktigt det. Jag har stått still, stått still, stått still och frustrationen är samma som då - innan LCHF. För nu har jag LCHF och ÄNDÅ. Uthållighet. För det jag skrev då som sista ord gäller då som nu:

Jag står inte ut. Jag måste göra det här på mitt vis. Sextiotre kilo är mitt mål. Jag vill ställa mig på vågen och vråla:
-Det kan inte vara möjligt!

Fast då ska den visa 63.

5.0

Så här gör jag

Tack för uppmuntrande mejl och tips på kroppsomskakning!

Så här är min idé:

1. Bokföra vad jag äter under den kommande veckan, dvs räkna fett, kolhydrater och protein. Precis som jag gjorde när jag började den här livsstilen.
2. Om jag inte har en fördelning där fett-andelen är betydligt högre än kolh+prot ökar jag fettet.
3. Jag minskar kolhydraterna ytterligare nu när det är varmt och jag har en tendens att samla på mig vatten.
4. Bli läsare av min egen blogg. Många kloka tankar finns där.
5. Ha tålamod.

Sommar sommar sommar!

Nu är det sommar nu är det sol, nu är det semester i tre veckor. Jag KAN blogga men jag tror inte att jag gör det. Jag åker till Danmark i morgon och jag TROR att jag kan ha linne på midsommarafton.

Vi hörs!

Då - skräck på vågen. Nu - ett år senare

I april förra året - skräckupplevelsen på vågen = ). Lite senare viktväktarna.

Ett år senare

Då 108 kg. Nu 88. Minus 20 kg alltså och jag ger mig själv en stor beundrande applåd!!!

Då: Viktväktarnas metod är lösningen och för ett år sedan gick jag dit. Fyra veckor senare och tre kilo mindre slutade jag, bestört över kosthållningen.

Med 105 kg kropp grät jag först en vecka. Därefter hittade jag Anna och Kostdoktorn och under juni månad famlade jag för att hitta rätt när det gäller LCHF. 25 juni när jag börjar blogga vägde jag 101.5. Enastående. Så viktminskare har jag nu varit i ett år. Men gränsen för livsnjutare - som LCHF verkligen medger - drar jag 15 juni. Då återkommer jag med Facit i hand-filosoferande.

Belöningar

Mitt nya liv skriver apropå motivation att belöningar är bra. Jag har inte givit mig själv någon present när jag gått ned låt säga 5 kg eller 3 kg. Jag vet att Viktväktarna (som jag inte gillar i och för sig) har stjärnor vid just varje 3 kg. När jag nu närmar mig minus 20 kg kanske jag ska uppdatera mig och ge mig belöningar. Jag ska i alla fall fundera på det. Själva viktminskningen, sug-frånvaron, piggheten etc är naturligtvis belöning i sig. Och jag snålar inte på små resor eller cd-skivor etc heller när det gäller mig själv. Men omväxling förnöjer!

"Vill någon vara ledig över valborg går det bra", sa chefen igår och jag ska få tillbaka på skatten och kände mig rik så jag räckte upp handen och svarade: "jag, jag!" så på torsdag åker jag till goda vänner i Danmark (Väger mig och rapporterar innan).

LCHF-bloggar

Jag är inte så bra på att följa bloggar. Jag hinner inte läsa. Men några har jag och jag har maximerat till fem.

Den senaste jag funnit är Mitt nya liv. Men den bloggen är troligen en gammal bekant till er andra = )

Nöjd nöjd nöjd

Många centimetrar och flera klädstorlekar mindre. Jag njuter verkligen idag! Jag håller ju på och skriver en lista över fördelar med 63 och idag känner jag mig som en enda stor fördel!

Dagens

Kliver upp på vågen och

89.2

Jag står och läser en stund. = )

I övrigt har jag tittat på den egendomliga "fett-debatten" på tv. Jag brukar tänka att är det så här all nyhetsrapportering sker så får man verkligen ta det mesta med många nypor salt. Sen tycker jag att Annika D var för hård och onyanserad i morgonprogrammet. Som en ångvält. Jag önskar att andra läkare och forskare kommer att kliva fram och prata om kost.

Hur var det i början?

När jag lämnade VV kändes det som om jag ville dö. Om inte de var min väg ut ur övervikten, vad skulle jag då göra? Jag googlade viktminskning etc och kom av någon slump i kontakt med Kostdoktorn Andreas och Anna. Dessa två personer gav mig två olika perspektiv på samma sak. Kostdoktorn var den vetenskapligt analytiske där jag kunde lära mig om kroppen och hitta argument för LCHF. Anna den coachande och positiva som lärde mig att vara snäll mot min kropp (inte sätta upp datum för ett visst viktmål till exempel).

Samtidigt fanns en osäkerhet. Vad gäller för mig? Vad kan JAG äta? I slutet av juni skriver jag:

Så här i början tänkte jag rent ut sagt strunta i att väga mäta mat. Men från den här veckan ska jag vara något mer metodisk. Eller skaffa mig lite koll. Totalt. Räknade ut att jag käkat typ 1700 Kcal idag. 170 gram protein. 96 gram fett och 12 gram kolhydrater. Det låter oproportionerligt mycket Protein. Tänker på Dahlqvist som säger 100-80-20. Eller SSS som säger högt ratio. mitt blir ju bara 0,53 vilket är alldeles för lågt. Får öka fettandelen och minska protein. Eller också har jag räknat fel. Eller också struntar jag i det.

Jag väger maten så småningom, slår upp i tabeller för att skaffa mig en uppfattning om sakers fett- och kolhydratinnehåll.

Jag hade då en idé om att föra in fler livsmedel, som nötter och fil. Men jag har sedan dess lärt mig att jag är extremt känslig för kolhydrater. Alla kolhydrater. Lite för mycket grönsaker gör att vatten samlas i kroppen och tar ett par dagar att försvinna. "Party" av typen gräddsås, vin och nötter leder till ännu flera vattendagar. Det är inte värt det. Jag tar lite youghurt ibland, typ en gång i månaden och då i mängden 2 matskedar.

I höstas åt jag för mycket ost och gräddsåser, tror jag och jag ökade grönsaksmängden dessutom. Det ledde till att jag i princip stod still i vikt.

Sammanfattning
Jag äter idag på samma sätt som i början. Nämligen: Hur mycket kött/fisk/kyckling etc som jag vill. Hur mycket smör som jag vill. 1-2 dl blandad sallad till lunch och middag. Någon gång 1 msk jordnötter, eller youghurt eller grädde. Någon gång i veckan ett par skivor ost.

På 4 veckor med VV-kost gick jag ner 3 kg: från 108 - 105. Sedan kom LCHF. Nedtrappning i 2 veckor, sedan enligt ovan. Det gav ytterligare 3,5 kg på ett par veckor. På 9 månader har jag gått ned 15 kg med LCHF (totalt 18). Men det bästa är att jag inte känner något sug. Jag äter det jag tycker är gott. Jag är piggare, har inga blodsockerdippar och mår allmänt sett bra.

Plus och minus och lite till

Först plus! Tjoho 89.9 och nu är jag under det magiska strecket!!

Sedan minus: datorn gick sönder. Det var inte första gången. Eller snarare. Det var första gången för den HÄR datorn. Hårddisken "kraschade" vilket ju är samlingsnamnet på alla problem som gör att man inte kan läsa dess innehåll. Jag hade förstås backup. Dessutom skaffade jag ett rescue-program som gjorde att jag kunde återställa. Slutligen köptes och installerades ny hårddisk. Så nu så. Tillbaka ett några hekto lättare samt fattigare. = )

Slutligen lite till: Jag noterar ett högre läsarantal vilket säkert beror på att LCHF lockar allt flera. Jag har fått några förfrågningar i mejlen om vad jag åt i början och liknande och eftersom det nu gått snart nio månader sedan jag åt min sista potatis tänkte jag att jag kunde skriva ett eget inlägg med utvärdering av den perioden.

90+ fortfarande

Vägning
90.2 i morse. = ). Jag sliter med mitt tålamod. Det går saaakta.

Mått
Jag mätte kroppen på alla upptänkliga ställen. Det är inte lätt. Låren till exempel. Var är bredast? Måttbandet glider. Magen enklare och där är det minus 12 sedan i somras. Höfterna 15 som sagt och det märks på kläderna.

Huden
Jag ser veckig hud. Kommer den att dra ihop sig lite, trots min ålder?


0.2

Kläder

Tre storlekar mindre när jag köper kläder idag. Förra året XXXXXXXL - ungefär = ). Men vad hjälper det när modet är opassande? Jag vill ha röda byxor. Röda jeans. För att det är roligt och för att jag är glad. Nix. Jag får välja mellan blå, svarta, grå eller bruna.

Men till sist, efter idogt letande (läs: 3 affärer) gick jag in på stadens Exklusiva Boutique och där minsann hängde ett par röda -svindyra - byxor av "jeanstyp" och för 800 kronor blev de mina. Så kan det gå. Jag lade till en rea-tshirt från Lindex för 49.90.

Det var veckans shopping! Även om det var enklare nu (storleken) så var det lika tråkigt.

Generous

Mätning
Snart är det 8 månader sedan jag skrev mitt första inlägg. När det gäller måtten runt kroppen får jag konstatera att runt höfterna har 15 centimeter försvunnit vilket gör ungefär tre klädstorlekar, gissar jag. Runt midjan 13.

Kläder
Jag har sedan en bra bit före jul inte köpt en klädtrasa, men dragit till ett hål i bältet etc. Nu tänkte jag att det skulle vara dags att handla lite nytt - det är nämligen bonusvecka nästa vecka. Bonusvecka är det årliga extralönetillfället på mitt jobb då chefen räknat ut hur mycket vi jobbade i hop förra året och så får personalen en viss del av det. Och för min del ska det räcka till byxor och överdelar. Rapport följer

Beach 2009
Jodå. = )

Frågor

Jag fick en fråga till mailboxen och jag svarar på den här:

Har du inte ätit något sött sedan i somras?

Jodå, i julas åt jag mörk choklad. Jag stoppade häromveckan i mig en youghurtdoppad ananasbit. Men i övrigt, nej. Jag har inte ätit godis på åratal. Frukt äter jag inte, men jag har någon enstaka gång (typ 3 gånger sen i maj) ätit 1 msk hallon. Jag gjorde egen glass på ägg-gula och grädde och vaniljstång - det var till en fest. Jag har också blivit känslig för söta saker. Ramlösa med smak tycker jag är som sockerdricka, vissa viner är omöjliga att dricka för sötman etc.

Vägning och delmål

Jag sa att jag skulle återkomma när jag var på bättre humör = ) men det tog lite tid. Idag är jag ledig. I helgen, från och med i morgon bitti, ska jag åka på ett "specialuppdrag" för jobbet och bli borta till tisdag. Om jag vore agent 007 skulle det vara spännande. Nu är det bara välbetalt!

Vikten
Därför vägde jag mig nu på morgonen och vågen visade 90,9. Bra bra!

Mina delmål
När jag i somras började med LCHF gjorde jag det inledningsvis psykologiskt på samma sätt när jag för många år sedan bantade. Nämligen att jag skrev en datumlista över hur jag skulle gå ner i vikt.

23/6 - 0.5 kg
30/6 - 1 kg
osv

Jag läste sedan Anna-bloggen där hon skriver

Det jag INTE har gjort är att bestämma datum när jag ska ha nått dessa mål, jag vet ju att jag kommer att nå dem, är ju hela tiden på väg åt rätt håll och vill inte ha dessa som en eventuella källa till misslyckanden, bara som en positiv motivationshöjare!

och jag tar hennes idé. Hennes utmärkta superidé! Man ska vara snäll mot sig själv (även om man FÅR låta gruff, gruff ibland som i mitt förra inlägg) och jag bestämde mig då i slutet av juni att ha roliga mål, men alltså inte datummärka dem.

Andras delmål
I Anna-bloggens kommentarer ges nu förslag på delmål. Självklart finns det konkreta viktmål eller BMI-mål men också funktionella. Hör här - de är helt underbara:

* Sova på mage utan att få ont i ryggen.
* Gå i nylonstrumpor utan att det låter. (Alltså att benen inte gnids ihop lika mycket för varje steg=)
* Att kunna gå rakt fram mellan restaurangbord, inte i sidledes.
* Sitta på huk och lägga in en tvätt.
* Sitta bekvämt i en flygstol

och jag blir inspirerad och uppdaterar min egen lista.

Nya delmål

• Farmors tjusiga vinterjacka kan knäppas. KAN - men tre centimeter till på putmagen under naveln behöver gå upp i rök.
• 90-strecket passerat.
• Gå i nylonstrumpor utan att det låter. Jag är osäker när det är i förhållande till nedanstående men placerar det här.
• Minus 2o kg!
• Jag kan gå i den trånga passagen på jobbet utan att dra in magen.
• 87 = Tanke: "bara lite mer än 20 kilos övervikt. Det är en stor skillnad mot 45"
• Köpa ett par byxor i stl 46, utan stretch
• Jag kan promenera i 60 minuter innan min rygg värker.

Vad sägs?


1.4

Sammanfattning av 2008

Lite sammanställning vill jag göra av förra året.

• maj väger jag in mig på VV. 108 all time high.
• juni väger jag ut mig på VV, vill inte ställa upp på deras metod. Vill ha matglädje. Börjar med LCHF och går omedelbart ner 5 kg och i
• juli väger jag 100 prick.Jag njuter av det enkla och det goda och två månader senare,
  
• september väger jag 96,5. Jag applåderar mig själv.
  
• oktober väger jag 94,6. Sen åker jag på semester, livet blir stressigt och rörigt...men i
  
• november väger jag ändå 93. Månaden blir inte lugnare och i
  
• december väger jag 92 och sista vägningen
• 91.9 vilket ger en viktminskning på 16 kilo under året.
  

Jag applåderar mig själv! Klapp, klapp, klapp!

Nu är det ett nytt år och jag trampar vidare mot mitt mål - 63. Det skulle förvåna mig om jag uppnådde det i år.

Jag vill ta lite nyfart - på många plan - nu och ett årsskifte är så bra för det. Jag ska helt enkelt bara vila i mina tre måltider, inte hoppa över och ersätta med 2 skinkrullar pga för mycket att göra. Matglädje in igen! Jag ska promerera mer - vilket jag gjort dagligen de senaste tre veckorna - och min rygg kommer att tacka mig. I övrigt kysser jag kinderna - virtuellt i cyberspace - på kostdoktor Andreas och Anna för att de gav, och ger, mig kunskap om hälsa och inspirirerande läsning.

Here comes 2009!

ojojoj vilken helg!

En avkopplande helg. Vi gjorde ingenting...annat än promenerade, drack vin och pratade. Kul! Jag gjorde en god rätt - köttfärsrullader! - där jag blandade blandfärs med kryddor och en gräddskvätt. Därefter gjorde jag rutor ca 1 dm i kvadrat och la på lufttorkad skinka och rullade till en rulle. Rullarna stekte jag på svag värme och sedan fick de puttra i grädde. Mycket gott! Jag åt sallad till och lite avocado. De andra är fast i ris-träsket = ).

I helgen är det bokmässa i Göteborg. På Annas blogg läser jag att hon ska vara där och presentera sin bok. Duktigt! Själv skulle jag inte tordas. Visst är det en bragd att gå ner många många kilo. Men det finns också ett förakt för att man tillät sig själv att gå upp till den höga utgångsvikten. Det föraktet skulle jag inte vilja möta så publikt som vid en bokpresentation.

Å andra sidan är det just så här, som Anna gör i sin bok, man kan förklara hur det gick till.

I natt jag drömde...

I natt drömde jag att jag läste en blogg om nyheter och att man där refererade till den här bloggen! Mycket konstig dröm. Jag tog det i alla fall som ett tecken på att det var dags att skriva ett inlägg.

Anna skriver om att hon var ute och sprang häromdagen vilket hon tyckte var fantastiskt.
Själv känner jag mig stel som en "gammal kärring" eftersom jag inte tränat min rygg på tre veckor. Jag förstår mig själv i och för sig. Tiden har varit obefintlig - jobbet tar massor - och jag ogillar att till gymmet när det är för mycket folk. Samtidigt: om det vore medicin mot cancer, typ, skulle jag ju inte hoppa över på grund av tidsbrist. En smula korkad jämförelse, men ni förstår tanken, eller hur. Dagen idag börjar jag i alla fall inte förrän sent och klockan 9 går jag iväg. Så kommer det att bli alla onsdagar framöver. Och min rygg bugar och tackar för det. Men jag skulle behöva ytterligare en dag för att det ska bli riktigt bra.

I övrigt lever jag på en meny med 6 olika rätter ungefär. Jobbet - igen... - gör att jag hemma inte har tankarna på nya recept osv. Men efter semestern nästa månad tänkte jag att det skulle bli skärpning. Jag ska köpa en kamera och laga mat och fotografera och lägga ut här. Bloggen är ju min egen inspirationskälla och dokumentation under vägen till 63 och därefter 63-livet. Då måste det ju bli ännu lite festligare! = )

Jag lägger till ett nytt mål på min mål-lista nämligen att vara under 30 kg:s övervikt. Tanken "jag har nästan femtio kilos övervikt" i förhållande till "jag har knappt trettio kilos övervikt" är stor skillnad. För mig.

Ett steg i taget. Det här ska gå bra!