Då - skräck på vågen. Nu - ett år senare

I april förra året - skräckupplevelsen på vågen = ). Lite senare viktväktarna.

Ett år senare

Då 108 kg. Nu 88. Minus 20 kg alltså och jag ger mig själv en stor beundrande applåd!!!

Då: Viktväktarnas metod är lösningen och för ett år sedan gick jag dit. Fyra veckor senare och tre kilo mindre slutade jag, bestört över kosthållningen.

Med 105 kg kropp grät jag först en vecka. Därefter hittade jag Anna och Kostdoktorn och under juni månad famlade jag för att hitta rätt när det gäller LCHF. 25 juni när jag börjar blogga vägde jag 101.5. Enastående. Så viktminskare har jag nu varit i ett år. Men gränsen för livsnjutare - som LCHF verkligen medger - drar jag 15 juni. Då återkommer jag med Facit i hand-filosoferande.

Blodfetter på sikt och bukfetma

Midjemått och mättat fett och betydelse.
Tidigare har jag skrivit om varför jag så ofta ser kvinnor i 55+åldern med en tydlig tjock valk ovanför midjan.

Klimakteriet 3
Klimakteriet 2
Klimakteriet 1

Det jag skriver nu är mer allmänt men funderingarna kom när jag läste mina gamla inlägg.

I DN intervjuas Maj-Britt Hellenius och säger :

- På hjärtkliniken har vi haft patienter som prövat att banta med lågkolhydratkost. Och visst har de gått ner i vikt, men sen kommer de till oss med skyhöga blodfettvärden. Det verkar som om blodfetterna sjunker så länge man går ner i vikt, men när man sen stabiliserar vikten och fortsätter att äta enligt den här dieten, så stiger blodfetterna.

Orden "det verkar som" känns förstås en smula vaga och jag frågar Kostdoktorn som säger:

det där verkar vara sista halmstrået de som varnar för fet mat och blodfetter håller fast vid. Att blodfetterna blir bättre på lågkolhydratkost i de flesta studier är nämligen ett faktum.

Men det halmstrået håller inte heller, den här stora studien visar tvärtom bättre blodfetter på lågkolhydratkost även efter 18 månader utan viktnedgång:
http://www.kostdoktorn.se/?p=599

Ok. Bra så. Nästa fråga som jag nu grubblar över är fettet som lagras kring buken. Benämns ju bukfetma och är inte bara "hudfett" utan också kring inälvorna. Jag läser att bukfetma är farligare än det fett som finns kring höfter och lår. Varför det? vill jag veta. Farligt på vilket sätt? Det finns fett och det finns fett men jag blir alldeles snurrig när jag försöker begripa. Förklaringar på olika sidor är förenklade till obegriplighet.

Hur var det i början?

När jag lämnade VV kändes det som om jag ville dö. Om inte de var min väg ut ur övervikten, vad skulle jag då göra? Jag googlade viktminskning etc och kom av någon slump i kontakt med Kostdoktorn Andreas och Anna. Dessa två personer gav mig två olika perspektiv på samma sak. Kostdoktorn var den vetenskapligt analytiske där jag kunde lära mig om kroppen och hitta argument för LCHF. Anna den coachande och positiva som lärde mig att vara snäll mot min kropp (inte sätta upp datum för ett visst viktmål till exempel).

Samtidigt fanns en osäkerhet. Vad gäller för mig? Vad kan JAG äta? I slutet av juni skriver jag:

Så här i början tänkte jag rent ut sagt strunta i att väga mäta mat. Men från den här veckan ska jag vara något mer metodisk. Eller skaffa mig lite koll. Totalt. Räknade ut att jag käkat typ 1700 Kcal idag. 170 gram protein. 96 gram fett och 12 gram kolhydrater. Det låter oproportionerligt mycket Protein. Tänker på Dahlqvist som säger 100-80-20. Eller SSS som säger högt ratio. mitt blir ju bara 0,53 vilket är alldeles för lågt. Får öka fettandelen och minska protein. Eller också har jag räknat fel. Eller också struntar jag i det.

Jag väger maten så småningom, slår upp i tabeller för att skaffa mig en uppfattning om sakers fett- och kolhydratinnehåll.

Jag hade då en idé om att föra in fler livsmedel, som nötter och fil. Men jag har sedan dess lärt mig att jag är extremt känslig för kolhydrater. Alla kolhydrater. Lite för mycket grönsaker gör att vatten samlas i kroppen och tar ett par dagar att försvinna. "Party" av typen gräddsås, vin och nötter leder till ännu flera vattendagar. Det är inte värt det. Jag tar lite youghurt ibland, typ en gång i månaden och då i mängden 2 matskedar.

I höstas åt jag för mycket ost och gräddsåser, tror jag och jag ökade grönsaksmängden dessutom. Det ledde till att jag i princip stod still i vikt.

Sammanfattning
Jag äter idag på samma sätt som i början. Nämligen: Hur mycket kött/fisk/kyckling etc som jag vill. Hur mycket smör som jag vill. 1-2 dl blandad sallad till lunch och middag. Någon gång 1 msk jordnötter, eller youghurt eller grädde. Någon gång i veckan ett par skivor ost.

På 4 veckor med VV-kost gick jag ner 3 kg: från 108 - 105. Sedan kom LCHF. Nedtrappning i 2 veckor, sedan enligt ovan. Det gav ytterligare 3,5 kg på ett par veckor. På 9 månader har jag gått ned 15 kg med LCHF (totalt 18). Men det bästa är att jag inte känner något sug. Jag äter det jag tycker är gott. Jag är piggare, har inga blodsockerdippar och mår allmänt sett bra.

Beach 2009

Det här är det etthundraförsta (101) inlägget i bloggen. Fantastiskt!

Det handlar om Beach 2009 som jag satsar inför = ). Jag går varje vecka till gymmet för att träna ryggen. Jag tänker inte öka det, men däremot tänkte jag att jag skulle införa lite träning här hemma. Två omgångar armträning i veckan för att se om jag kan få lite mer form på mina överarmar för att i sommar kunna gå i linne. Vad tror ni?

"Problemet" är inte bara gäddhänget utan en bulle på ovansidan av armen och jag tänker mig lite gummibandsträning till att börja med.

Idé
Tre övningar (jag hittar dem på iform.se) 15 ggr 3 set. 2 dagar/vecka.

Jag prövar från och med idag och rapporterar om fyra veckor, den 8 mars, om det syns någon skillnad.

Idag 90, 4. Duktiga jag, tänker jag, när jag sitter och äter makrill till frukost. Inte min älsklingsmat så här dags om jag ska vara ärlig. Men nöden har ingen lag, sa jag peppande till mig själv när kylskåpsdörren öppnades. På jobbet finns mat, eftersom jag jobbar i "restaurangbranschen", men jag är hungrig nu.

Jag grubblar över detta med fördelar med 63 som jag skrev om förra veckan. Jag håller på med en lista. Hälsovinst känns som en given sak att skriva, men jag skulle vilja precisera mig mer. Jag har aldrig haft några förhöjda värden av någonting, som blodsocker eller blodfetter. Men det är klart att ryggens problem kanske skulle varit bättre med lägre vikt TROTS mitt stående, gående jobb. Vad jag menar är att hälsan blir bättre i allmänhet när man väger mindre, men vad konkret på mig blir bättre? Jag ska forska på båda sakerna.


0.6

jag är vid liv = )

Inget annat att skylla på en extrem tidsbrist - som leder till minskad bloggmotivation. Tack för uppmuntrande brev!

Hur är läget då? Senaste vägning i fredags var 92 prick. Det går rasande långsamt. Varför det? En sak kan vara att jag promenerar väldigt lite (läs ingenting) eftersom den extrema tidsbristen också leder till minskad promenadmotivation. Flirten på semestern är helt och hållet avslutad. Kanske det också påverkat, vad vet jag.

Jaja. Jag letar nya spännande recept för att bli lite gladare. Mina hopvikta lövbiffar känns lite tjatiga = ). Till jul ska jag åka till goda bekanta i Norrland. Det ska bli väldigt väldigt trevligt. På julbordet brukar Janssons frestelse vara min älsklingsrätt, men jag längtar inte alls efter det faktiskt.

Saxat från mail

"Har du inte lagt till något livsmedel?"

Fram till 86 kg (dvs hälften av övervikten) håller jag den här modellen med 2 dl grönsaker (mest sallad och spenat), mycket kött/fisk och fett. Jag har tillbehör ibland som en klick yoghurt eller keso. Grädde använder jag och jag äter ganska mycket ost. En gång festade jag med en dl filmjölk med kanel och jag har stekt Annas kesoplättar förstås.

Det jag har lagt till nu är en klick kokosfett i te några gånger i veckan. Med kokossmak. Väldigt gott.

Efter 86 kommer jag att öka andelen grönsaker med en dl till, det är allt.

Till jul har jag lovat mig att jag ska få äta ett par matskedar jordnötter (som innehåller 16 g kolhydrater per 100 gram...tror jag) och en mörk chokladbit om jag vill.

Och jag lider verkligen ingen nöd. Jag äter ju de goda grejerna! Det här är inte svårt.

Får visst njuta lite till

Jag får njuta en vecka till av tredjedelstanken, för vågen visade same same igår. Uppdateringarna haglar inte. Dagarna är lite för späckade och semestern är på väg ur kroppen.

Det jag grubblar över är Becel-reklamen. Sitter kvinnan och ljuger när hon säger att kolesterolet gick ner av att hon började äta Becel på mackorna. Eller varför minskar det? Det är det ena. Jag antar sedan att det går upp lite igen eftersom kroppen tillverkar sitt eget kolesterol, efter eget behov. Det var det andra. Det tredje är kopplingen kolesterol och hjärtsjukdomar. Minns att det inte fanns någon tydlig sådan koppling. I somras var jag påläst, nu måste jag skärpa mig igen!!

Nästa vecka ska jag prata lite om mina midje- och höftmått.

Torsdagsvägning och inget tuggummi

Nu bär det av till Öland. Kul! I samma jeans som jag hade förra gången jag var där, 2004 = ). Därav torsdagsvägning.Ställde mig på vågen som visade -0.4 kg sedan i fredags. 95.8 och det är härligt att tänka tanken att jag snart går in på den nedre delen av 90-skalan!

I somras skrev jag om hur jag ätit tuggummi - strong spearmint - och om vad sockeralkohol är för något. Häromdagen åt jag tuggummi igen. Och det måste jag sluta med inser jag! Jag petar i mig ett paket j**igt snabbt - en smula desperat - som om jag vill ha hela munnen full av den där sötstarka smaken. Om det är smaken, sockeralkoholerna eller vad törs jag inte säga, men härmed är det i alla fall tuggummiförbud utfärdat. Jag avskyr det där sättet att "stoppa i" mig.

Jag minns att jag läste hos Anna i ett äldre inlägg, hur hon hade ätit nötter och torkad frukt i en blandning och plötsligt märkt det där "i-vräkandet". Hon förbjöd helt enkelt sig att äta en sådan blandning igen.

Dock. En sak jag märkt sedan långt tidigare är att jag inte kan dricka smaksatt mineralvatten förutom citrus. Det finns de som har kaktus eller päron (Loka eller Ramlösa) som lite smaksättning och jag tycker de är som att dricka sockerdricka. Skitäckligt. Så det måste vara en kombination när det gäller tuggummifenomenet: mera njutning av att ha munnen full på något vis. Jag har inte varit någon godisråtta, dvs jag har inte ätit plockgodis etc på åratal. Möjligen en bit choklad. Så det är något annat som startar handen att ta en bit till.

Hur som helst. Slutsatsen av denna långa blablabla = ) blir: Inget tuggummi!

Men nu är det i alla fall vägdag!

Good morning vågen! Minus 0.5 sedan förra veckan och 96.5. Hurra! Jag kollar och ser att jag gått ned 2.5 kg den senaste månaden. Det är ju strålande.

Jag ser att jag började blogga den 25 juni, dvs för 2 och en halv månad sedan. Då vägde jag 101,5 och nu 96.5. 5 minus bara av att blogga!

Skämt åsido. Jag är så nöjd. Jag äter goda saker 3 gånger om dagen. Jag är inte sugen. Jag är inte trött.

VARFÖR äter du?

Jag lyssnade på ett program som heter Kropp & Själ igår. Man pratade om att det viktiga är inte vad man stoppar i sig utan hur och varför. "Hur" kunde illustreras med att tjocka äter för mycket och för fort och därför inte hade någon uppfattning om hur mycket det blev. Ett sätt var därför att använda sig av en Mandolean, en apparat som hela tiden förser en med uppgifter om takt och mängd. "Varför" pratade Lisbeth Stahre om. Att vi gärna tröståt och man därför skulle, enligt hennes metod, skriva upp en dagbok kring vad som händer och hur man åt i förhållande till vad som hände.

Jag kan hålla med om både "hur" och "varför". För stora portioner, för många portioner och godis när "den jävla chefen" skällt eller bussarna är försenade - där har väl alla tjocka varit. Men det är bara en del av lösningen. Det går inte att komma runt "vad". Om Sverige, och för all del västvärlden, ökar i vikt och drar på sig sjukdomar, måste det finnas fler faktorer än att vi är stressade och faller till föga för allt större chipspåsar.

Nämligen: dra ner på kolhydraterna och ät bättre fett. Då blir jag mätt. Tröstätning förutsätter att alla tjocka är nedstämda. Läs Annas blogg som ett motsatt exempel.

Tankar till kaffet

Jag glömde ju faktiskt att skriva upp vikten i går. Eller snarare ringde det på dörren halv 10 i går morse och in kom gamla bekanta på genomresa!

Så först vikten. -0.4. Bra bra.

Under veckan som gick var tanken att jag skulle ha köttfärsbiffar varje dag, med smör, och inte en gräddsås. Så blev det inte. Men så ska det gå den här veckan.

Det har nu gått 2 månader sedan jag började med LCHF. Det känns bra, men jag märker också ett visst - hur ska jag säga - lite slentrian, kanske. Jag äter givetvis bara lågkolhydratsaker, men har varit överseende med mängden mat. Och då menar jag mest att jag inte har koll på hur mycket fett jag äter.

Det andra är att om jag äter en sen måltid är jag inte hungrig på morgonen. Jag hoppa över fruktosten helt och äter inte förrän senare på dagen. Enligt Skaldeman är det riktigt, men jag tycker ändå att jag vill ha mer mat det sista målet under dagen.

Och poängen med min blogg var ju faktiskt att undersöka och ha kolla på sådana här saker. Nästa vecka kan bli bättre på jobbet och jag ska anstränga mig och titta mer på vad jag stoppar i mig och under vilka tider etc.

Vågen trasig!!!

Men va tusan...min elektroniska våg är svart i sin lilla bildruta. Troligen är batteriet slut och jag måste gå och köpa ett nytt. Ingen vägning alltså! Det kan vara bra eftersom jag igår var hemma hos en jobbarkompis och allting strulade med matlagningen så vi hade inte middagen klar att äta förrän halv 10. Jag är mätt än!

Nu går jag till jobbet och sen köper jag batteri och så väger jag mig i morgon bitti i stället. Hamnade förresten i en diskussion om samband mellan hjärtproblem och mättade fetter och plötsligt hade jag glömt bort allt jag lärt mig och kunde inte alls förklara eller försvara. Det får bli repetition i helgen!

midjemått och kvot

Herregud så många mått det finns på vad som är farligt och inte när det gäller tjockisar.

Midjemåttet för kvinnor ska inte vara över 80 för då är det farligt. BMI inte högre än 25 för att man ska vara normal. Nu hittade jag ytterligare ett mått där man dividerade midjemåttet med höftmåttet. Min kvot var 0,74. Vilket i sammanhanget var bra!

Så dåligt midjemått, dålig BMI men bra midje-höft-kvot. Det får bli dagens glädje = )

Okejdå. Jag ska gå en lååångpromendad också. Det är också dagens glädje. Både för mig och för mig rygg.

Klimakteriet 3

Varför blir kvinnor i klimakteriet feta om magen (om de nu blir feta) är frågan jag utreder.

Klimakteriet 1
Klimakteriet 2

Den minskande hormonproduktionen, alla hormon på ö - påverkar att kvinnor kan lägga på sig vikt och är också som jag förstår skälet till att det blir just på magen. Kring höfter etc är ju ett sätt för kroppen att skydda en fertil kvinnas eventuella graviditet också.

— Man ska samtidigt komma ihåg att många kvinnor drar ned på den fysiska aktiviteten i medelåldern. Att hänvisa till hormoner räcker inte som förklaring, säger Hellénius och tillägger att bukfetma inte bara ökar bland äldre kvinnor, utan även drabbar yngre. Hur mycket vi äter påverkar vikten, vad vi äter påverkar var fettet lagras. Mättat fett lagras till exempel i större utsträckning kring buken än omättat fett. 1)

läser jag på Forskning.se. Okej. Om jag nu börjar plussa i hop faktorer då. Minskad produktion av det viktigaste östrogenet, ev förändring av leptin leder till ändrad fettförbränning och framförallt östrogenet gör att det ev nya fettet inte placeras på höfter etc utan på mage. Men det är ändå konstigt att så MÅNGA äldre kvinnor är småfeta. Är det också som Hellenius säger här uppe, att kvinnorna efter 50 drar ner på motion och käkar mer? Allt i en olycklig kombination i helt fel ålder, liksom. Hm.

Sahlgrenska sjukhuset i Gbg hänvisar till en forskning, och säger att det är var femte kvinna som drabbas av bukfetma i samband med klimakteriet. 2) Jag tänker inte vara en av dem. När jag är i klimakteriet tänker jag vara 63kg-viktig. Inget annat.

Nu nöjer jag mig med bukfetman och klimakteriet tills vidare. Känner mig halvlärd. Noterar dock kommentaren om sambandet mellan bukfetma och mättat fett. Vad menar hon?


1. Mai-Lis Hellénius, professor i kardiovaskulär prevention vid Karolinska Institutet.Forskning.se
2. Sahlgrenska.gu.se.

Klimakteriet 2

Men varför viktökning och varför fettvalkar runt magen? Det är nästa steg i min "forskning"!

Så var min fråga till mig själv att undersöka.

När menstruationen upphör sjunker nivån av hormonet leptin. Det gör att man inte känner sig lika mätt som förut efter en måltid, och att man får sämre fettförbränning.

läser jag i en artikel från SR Ekot. Vad är detta leptin då? I bibblans nyinköpta anatomibok framgår att leptinet produceras i fettcellerna. Mer fettmassa leder till mer produktion av leptin. Har man lite leptin i blodet ökar aptiten. Aha. Fast då låter det ju som att tjockisar ständigt borde vara mätta.

Själva aptitcentrum (fint ord! Skulle kunna döpa en restaurang så. Kanske på franska Centre d'apetit, eller så!) sitter i hjärndelen hypotalamus och låter sig påverkas bl a av leptinet. Det finns också ett mättnadscentrum som kan dämpa aptitcentrums "lust att äta".

OK. Jag har inte blivit klokare egentligen. För om tjockisar har mycket leptin i kroppen, och ändå inte är mätta så kanske man blir resistent mot leptin? På samma sätt som man kan vara insulinresistent?

OMG! Googla på leptinresistens och du hamnar i den mest avancerade (och föralldel fascinerande) läsning.

Leptinet påverkar också förbränningen av fett genom att påverka kroppen till ökning av förbränning om det finns för mycket fett. Men om man nu är resistent för leptin kanske förbränningen inte är sådär särskilt god.

För nu får jag nöja mig med att leptin kanske är det som gör att viktökning sker i klimakteriet då det påverkar både aptit och förbränning. Och att det blev en del tjockis-kunskap på köpet. I alla fall lärde jag mig ordet leptin.

Men det svara inte på frågan om fettvalken på magen vilket jag får spara till nästa "forskningsrunda!"

Fettbränning

Jag har läst Sten Sture Skaldemans bok GI-noll. Lite noga, sådär. Han pratar om tre faser i anpassningen till hans hormonella viktreglering.
1. där kroppen anpassar sig till få kolhydrater - tar ca en vecka.
2. där kroppen sakta vänjer sig med ketonbaserad metabolism. Sker gradvis och tar upp till ett halvår att anpassa kroppen till att använda lagrat fett som bränsle
3. när kroppen använder fett som bränsle fullt ut.

Det är intressant och jag vill lära mig mer. Måste verkligen börja plugga! Jag kommer att byta yrke på kuppen... ; )

PS. lagade goda lövbiffar som jag fyllde med gorgonzola. Jag äter alltid spenatblad till. Idag kom jag på att jag läst någonstans att spenat är giftigt. I för stora mängder alltså. Måste kolla upp det också!

Tunna flickor

De få gånger jag besökte vv stötte jag på allehanda människor. Nyblivna mammor som ville bli av med några kilon, väldigt tjocka kvinnor, en och annan man. Och så den tunna flickan. Det finns regler för lägstaBMI för att vara med i vv, men jag antar att hon låg på gränsen.

När jag läser på KolhydratiFokus eller bloggar stöter jag på en och annan tunn flicka också. Med BMI på 20 på sin höjd, och som hatar någon liten opassande bulle på kroppen. Frågorna haglar: varför går jag inte ned i vikt? Jag äter inga kolhydrater alls? Jag tycker så himla synd om dem och önskar att de kunde få fokusera på annat i livet.

Att hålla vikten i alla sina dagar

Idag presenteras, som ni säkert sett, en studie där man jämför lågfettskost, medelhavskost och LCHF (svd buntar ihop det hela och pratar om Atkins och GI...). Läs Kostdoktorns sammanfattning.

Allt fokuserar på viktminskning. Dvs att man efter två år bäst minskar i vikt med hjälp av LCHF. Det är förstås intressant. Men jag är intresserad av vikthållning. Jag hatar egentligen "bantningsmetoder" . Hur många gånger har folk inte testat att gå ner i vikt och sen gått upp det igen? Inklusive jag själv. Eller detta faktum att jag genom livet gått upp så mycket i vikt, dvs trots att jag inte är en vrålvräkare när det gäller mat så har jag stadigt gått upp, gått upp och gått upp.

Jag tror ju nu att kolhydraterna är ena boven i dramat och för lite fett den andra. Men jag skulle vilja veta mer om folk som behåller den vikt de nått efter en viktminskning. Och framför allt är jag intresserad när det gäller kraftigt överviktiga. Inte 10plusarna, eller ens 20plusarna. Utan sådana som mig. Och Anna.

För det krävs förstås långa, i tid, vetenskapliga studier. "Anekdotiska bevis" finns säkert, men svåra att få tag på. Det är ju först på senare år som folk så allmänt delar med sig av sina erfarenheter via webbsidor och bloggar.

Så hur ska jag få veta?

Klimakteriet 1

Om inte redan i förra inlägget om benskörhet så kommer det i detta inlägg framgå min ungefärliga ålder = ) Riktigt där är jag inte ännu, men det är bara en tidsfråga.

Kvinnor som kommer i klimakteriet blir inte bara lite härligt uppkäftiga, utan har också en tendens att lägga på sig vikt. När jag tittar runt på tanter över 55 - vilket borde vara efter K - så ser jag att många har en valk strax under brösten. Sen kan de vara ganska smala i övrigt - inte alla. Varför är det så?

Att öka i vikt i 50-årsåldern är inte ovanligt. Ämnesomsättningen minskar, musklerna krymper och ersätts med fett. Samtidigt sätter sig det nya fettet runt magen, vilket är en farlig hälsorisk!

Östrogenbehandling kan göra att viktökningen inte blir lika stor. Dessutom sätter sig fettet inte i lika hög grad på de farliga ställena runt midjan och på magen

skriver man på klimakteriet.nu en sida från läkemedelsföretaget Organon som inte helt otippat säljer just Östrogen.

Ämnesomsättningen minskar i samband med klimakteriet. Men vi fortsätter att äta som förr och vi kan gå upp i vikt. Är det allt?

Äggstockar producerar östrogen. När de slutar att göra det minskar förstås östrogenet. Men, då läser jag att kroppens fettceller antingen tar över eller ökar produktionen av östrogen! (1) Kroppen har alltså behov av östrogen hela livet. Många fettceller borde alltså leda till mer östrogen, tolkar jag det, och det är sant. Men (igen), det finns olika sorters östrogen. Det finns tre olika typer av östrogen. Östradiol är det viktigaste östrogenet och det är det som produceras till största delen av äggstockarna. Det två andra östrogenerna är östriol och östron. (2) och som jag förstår inte lika "starka" som östradiol. Här måste jag lära mig mer.

För mycket östrogen ökar risken för bröstcancer (och då antar jag att det är för mycket av östriol och/eller östron) Det är hemskt och det ska jag titta på vidare.

Men varför viktökning och varför fettvalkar runt magen? Det är nästa steg i min "forskning"!


(1) Cancerfonden.se Bröstcancer.
(2) Människans fysiologi och anatomi. Liber utbildning.