Dagens mat

Så här i början tänkte jag rent ut sagt strunta i att väga mäta mat. Men från den här veckan ska jag vara något mer metodisk. Eller skaffa mig lite koll. Totalt. Räknade ut att jag käkat typ 1700 Kcal idag. 170 gram protein. 96 gram fett och 12 gram kolhydrater. Det låter oproportionerligt mycket Protein. Tänker på Dahlqvist som säger 100-80-20. Eller SSS som säger högt ratio. mitt blir ju bara 0,53 vilket är alldeles för lågt. Får öka fettandelen och minska protein. Eller också har jag räknat fel. Eller också struntar jag i det.

Måttband och kroppsstress

I lördags sken solen så vackert och varmt. Jag satt i en solstol på kompisens lantställe och halvsov och drack vatten hela dagen. Morgonen därpå var midjemåttet tre cm mer än dagen innan och jag blev förfärad.

Sen tänkte jag.

Jag måste lägga av med det där vägandet och mätandet. Väga mig på fredagar. Mäta mig den första varje månad. Annars kommer jag ju bli superstressad!.

Det där med suuget

När jag tidigare har "dragit ner på maten" har det att betytt att jag antingen längtat efter nästa måltid eller att jag har ätit rätt mycket mellanmål. Suget sätter in. Då när man springer i kyl och skafferi för att hitta något att äta. Inte nödvändigtvis söta saker, men något att stoppa i munnen. Jag har alltid tänkt att det är hunger, att maten inte mättar tillräckligt vid måltiderna.

Kanske är det så. Jag tänker nu att det också är blodsockrets variation som visar sig så. Och jag vill verkligen komma till botten med detta. Den andra delen är att jag har svårt att sluta äta vissa saker när jag har börjat Kakor till exempel. Eller jordnötter eller chisp.

Jag har svårt att acceptera ordet "sockerberoende". Jag kan förstå kolhydratkänslig, men eftersom kolhydrater är kolhydrater oavsett i vilken form de presenteras för kroppen (socker eller stärkelse) så borde det inte räcka att bara sluta äta "snabba" kolhydrater för att bli av med ett beroende. Någonting som GI-index står för (inte sockerberoende, utan syn på kolhydrater).

100 gram kokt pasta ger 26 gram kolhydrat. En sallad i motsvarande vikt på tomat, isbergssallad, paprika och gurka ger ungefär 3-4 g kolhydrat. Jag ser skillnaden. Det ena är att det fortfarande är kolhydrater, även om det tar längre tid för kroppen att göra om det till lättsmält socker. Om jag vore beroende skulle det inte spela någon roll eftersom jag får i mig kolhydrater i alla fall.

För mig blir det så att efter 2 timmar efter en måltid med salladen istället för pastan, så kommer jag att vara hungrig. Sugen. vad du vill. En sådan måltid RÄCKER inte. Vad jag gör då är att jag måste ha mellanmål, och de blir gärna stora.

Nu när jag i en vecka ersatt pastan med 50 gram grönsaker, typ blomkål och broccoli, och tar rejält med kött/fisk samt fett är jag MÄTT. Jag äter inga mellanmål. Jag äter 3 ggr om dagen och någon hunger känner jag inte. Det tål att tänkas vidare på.

Morgonkaffe och morgontankar

Det finns många saker jag gjort bra i livet. Slitit och kämpat för. Orkat. det måste också betyda att jag har uthållighet för att nå 63. Jag har provat förut. Och inte nått så långt. Varför det? Jag tycker inte om att vara hungrig. En viktig orsak.

Jag träffade en tjej som är kostrådgivare på ett sjukhus. Hon är sjuksköterska och van att prata med feta människor och tipsa dem hur man går ned i vikt. Vi träffades inte därför, men jag passade på att fråga henne vilka råd hon ger.

Tallriksmodellen. Halva tallriken m grönsaker. En liten gnutta potatis/pasta och en fjärdedel, minst med kött, fisk etc. Små mellanmål. Dra ner på portionerna. Gärna frukt.

Men då blir jag ju hungrig! sa jag. Om jag ska basera tallriken på så mycket grönsaker så kommer jag bli hungrig efter 2 timmar och då fundera över vad jag ska äta till mellanmål. Tillvaron kommer vara präglad av det.

Den här modellen måste vara bättre om man är riktigt tjock. Ta gårdagen t ex. Jag åt tre gånger. Först äggröra och makrill till frukost. Sedan lax till lunch med en gnutta grönsaker och en majonäsröra. Till middag köttfärsbiffar med avocado.

Jag är mätt i 4-5 timmar på ett mål som innehåller så pass mycket fett. Och jag oroar mig inte för vad jag ska äta sen.

Men vi får väl helt enkelt se.

101,5 kg och när ska man väga sig?

Jag vägde mig i morse och då vägde jag 101, 5. Mmm. Petig med decimalerna...Det betyder att jag gått ned 6,5 kg på knappt 2 månader och det är ju otroligt fantastiskt bra! Man kan också konstatera att 3 av dem gick jag ned mha vv på 4 veckor. Sedan stod jag still och grät innan jag hittade LCHF. Då blev det 3,5 på 2 veckor utan så många kolhydrater.

Den första av de två LCHF-veckorna var ganska lika de vv- fyra, men med den skillnaden att brödet togs bort. Och att jag åt bovetepannkakor en dag och färskpotatis en annan dag, men i övrigt struntade i sådant.

Jag tror på ett radikalt grepp. Men med omsorg. Min kropp ska få känna sig omtyckt. Få god mat med kött och fett och lite sallad då och då. Sköna promenader och mild styrketräning - som jag faktiskt älskar.

När ska man väga sig?
Jag är "nyfrälst" just nu och vill mest gå till vågen hela tiden för att kolla och vara glad. Men jag inser att det är dumt och säkert inte heller särskilt uppbyggande för motivationen. En dag i veckan bör räcka. Fredagar?

Mål och datum - nix!

Läser Annas blogg om mål. Hon skriver apropå att ha mål för sin viktnedgång.

Det jag INTE har gjort är att bestämma datum när jag ska ha nått dessa mål, jag vet ju att jag kommer att nå dem, är ju hela tiden på väg åt rätt håll och vill inte ha dessa som en eventuella källa till misslyckanden, bara som en positiv motivationshöjare!

Det låter sunt. Anna får bli en förebild även i positivt tänkande. Något jag har brist på. Det är ju så smart. I stället för att tänka "jaha, bara 98 kg när det skulle vara 96 kg idag. Typiskt mig, dålig planering, tror mig om för mycket" (mitt normala tänkande) så istället den dagen visas på vågen "oj, jädrar vad kul! Idag nådde jag ett mål. Jag är bra!" (mitt nya Anna-inspirerade tänk!)

Vad jag äter och inte

Min grundidé är att kolhydrater ökar blodinsulin och att insulinets uppgift är att kapsla in fett. Alltså lite kolhydrater. Min grundidé är också att fett är bra. Alltså mycket fett.

LCHF - low carb high fat - med andra ord.

Tills jag gått ned hälften av det jag vill gå ned, det vill säga när jag väger 86 kg kommer jag att vara extremt återhållsam med kolhydrater. Desto generösare med fett.

Extremt återhållsam betyder ca 2 dl grönsaker till varje måltid. Typ sallad eller broccoli etc. Noga med vilken sorts grönsak alltså. Max 4 gr kolhydrat per 100 gr livsmedel.

Mina mål

Mål i svart - Uppfyllt i rött och kursivt

Start med OMG!-vikt i april 2008: 108

1 januari 2009 vänder jag på listan så att uppnådda mål börjar längs ner i listan.

• Köpa en vinterkappa i storlek L
  
• Ha ett ärmlöst linne - och vara bekväm med det.
  
• Köpa ett par byxor i stl 46, utan stretch
• 87 = Tanke: "bara lite mer än 20 kilos övervikt. Det är en stor skillnad mot 45"
• Gå i nylonstrumpor utan att det låter. Jag är osäker när det är i förhållande till nedanstående men placerar det här.
• Minus 2o kg!

• Jag kan gå i den trånga passagen på jobbet utan att dra in magen. Maj 2009!
  
• Jag kan promenera i 60 minuter innan min rygg värker. Maj 2009!
  
• 90-strecket passerat. 15 mars 2009
  
• Farmors tjusiga vinterjacka kan knäppas. Februari 2009!
• Under 92 = knappt 30 kg:s övervikt! Sista december 2008!
• Jag kan promenera i 40 minuter innan min rygg värker. December 2008!
• Minus 15! 31 oktober.
• Komma i jeansen som jag köpte på Öland 2004! Och kunna andas. = ) 27 augusti!
• Minus 10! 3 augusti!
• Tvåsiffrigt. 17 juli!
• Komma i jeansen - förra storleken. midsommarafton!

Styrketräning - efter

Min instruktör var på smällen och bra mycket smidigare än mig! Men vi gick igenom alla maskiner som passar min rygg och det kändes vingligt - det ska det göra, sa blivande mamman.

Styrketräning

Idag klockan 9.30 har jag en instruktion på SATS, av deras helvetes...nej jag menar styrketräningsmaskiner! Ojojoj. Jag har tränat förr, lite grann, och det var inte det lättaste. Men jag ska ge det en chans till nu. Det är bra att ha tränade muskler. Det gäller faktiskt bara min rygg, det är den jag ska träna. Den är svag.

På många sidor kan man läsa "nu går jag nog upp i vikt", eftersom muskler väger mer än fett. Men det är marginellt. Jag ska läsa på om styrketräning och återkomma i saken. Nu handlar det mest om att hitta en tillräckligt lång tröja som täcker min feta mage.

Hur hamnade jag här?

När man ställer sig på vågen och den visar 108 kilo kommer det faktiskt inte som en överraskning. Överraskningen är mera att ställa sig på vågen! Det hade jag inte gjort på länge.

Jag sa till mig själv en dag i april.
- Hörru, stumpan (mitt smeknamn på mig själv), ska du inte ta och väga dig lite?
- Jodå, svarade jag mig själv. Ge mig en våg så...

Och på Ica Kvantum köptes våg och på den ställde jag mig och tänkte, nej sa, nej vrålade:
- Det kan inte vara möjligt!

Fast jag visste att det var möjligt, för vägen till 108 kilo är ganska enkel. Ångestfylld ibland, resignerad stundtals men allra mest som vilken vanlig väg som helst. Bara det att man får köpa större storlekar när det är dags för nya kläder.

För stora portioner. För oregelbundna mat-tider. För lite motion - som i sig inte viktminskar så grymt mycket men ger en bra kroppsuppfattning. För lite intresse och kärlek till den egna kroppen. Det tänkte jag var mina skäl till att det har blivit så mycket. Samtidigt tyckte jag allt att innehållet i maten var bra. Halva tallriken med grönsaker och frukt. En kvart pasta/ris och en kvart kött/fisk. Mycket litet fett.

Så vad gör jag?

Jag går till viktväktarna, skriver in mig och bredvid disken där jag vägs står hylla upp och hylla ner med produkter att ersätta godis med. Det är chokladbars, kolabars, lakritsbitar med sötningsmedel. Är det sådant man ska äta när man ska banta, tänker jag. Och det är det, om jag ska vara lite elak. Allt ska bytas ut. Grädde mot minigrädde. Mjölk mot lättmjölk. Gräddglass mot lightglass.

Men hur tusan kunde jag då ha gått upp så mycket? Mitt kylskåp är ju proppat med light-mat! Och godis har jag inte ätit på åratal. Att jag gick från viktväktarna efter åtta veckor (och föralldel tre kilo lättare) beror på att de dessutom ställde chips i hyllan. Chips? Okej om man vill äta chips, men då kan man väl göra det nångång och inte av Viktväktarna uppmuntras att äta skitmat! Den andra saken som fick mig att sluta var människorna på mötet som dividerade om huruvida fettet i entrecoten smälte när man grilla, och man därmed kan räkna ned värdet med en point. Jag vill ha matglädje!

Jag står inte ut. Jag måste göra det här på mitt vis. Sextiotre kilo är mitt mål. Jag vill ställa mig på vågen och vråla:
-Det kan inte vara möjligt!

Fast då ska den visa 63.