Torsdagsvägning och inget tuggummi

Nu bär det av till Öland. Kul! I samma jeans som jag hade förra gången jag var där, 2004 = ). Därav torsdagsvägning.Ställde mig på vågen som visade -0.4 kg sedan i fredags. 95.8 och det är härligt att tänka tanken att jag snart går in på den nedre delen av 90-skalan!

I somras skrev jag om hur jag ätit tuggummi - strong spearmint - och om vad sockeralkohol är för något. Häromdagen åt jag tuggummi igen. Och det måste jag sluta med inser jag! Jag petar i mig ett paket j**igt snabbt - en smula desperat - som om jag vill ha hela munnen full av den där sötstarka smaken. Om det är smaken, sockeralkoholerna eller vad törs jag inte säga, men härmed är det i alla fall tuggummiförbud utfärdat. Jag avskyr det där sättet att "stoppa i" mig.

Jag minns att jag läste hos Anna i ett äldre inlägg, hur hon hade ätit nötter och torkad frukt i en blandning och plötsligt märkt det där "i-vräkandet". Hon förbjöd helt enkelt sig att äta en sådan blandning igen.

Dock. En sak jag märkt sedan långt tidigare är att jag inte kan dricka smaksatt mineralvatten förutom citrus. Det finns de som har kaktus eller päron (Loka eller Ramlösa) som lite smaksättning och jag tycker de är som att dricka sockerdricka. Skitäckligt. Så det måste vara en kombination när det gäller tuggummifenomenet: mera njutning av att ha munnen full på något vis. Jag har inte varit någon godisråtta, dvs jag har inte ätit plockgodis etc på åratal. Möjligen en bit choklad. Så det är något annat som startar handen att ta en bit till.

Hur som helst. Slutsatsen av denna långa blablabla = ) blir: Inget tuggummi!

Fettbränning

Jag har läst Sten Sture Skaldemans bok GI-noll. Lite noga, sådär. Han pratar om tre faser i anpassningen till hans hormonella viktreglering.
1. där kroppen anpassar sig till få kolhydrater - tar ca en vecka.
2. där kroppen sakta vänjer sig med ketonbaserad metabolism. Sker gradvis och tar upp till ett halvår att anpassa kroppen till att använda lagrat fett som bränsle
3. när kroppen använder fett som bränsle fullt ut.

Det är intressant och jag vill lära mig mer. Måste verkligen börja plugga! Jag kommer att byta yrke på kuppen... ; )

PS. lagade goda lövbiffar som jag fyllde med gorgonzola. Jag äter alltid spenatblad till. Idag kom jag på att jag läst någonstans att spenat är giftigt. I för stora mängder alltså. Måste kolla upp det också!

Godaste matlådor och D-vitamin

Ute på äventyr igår med buss. Egna matlådor medhavda. Lax och äggröra samt dubbelvikta lövbiffar. Allt kallt förstås. Hur gör man med fettdelen då, tänkte jag i går. Idag kom jag på majonäsen. Den är förstås lösningen! För nu blev det nog en dag med mer protein än fett är jag rädd.

Jag läste Kostdoktorn om D-vitamin. Hur får man reda på om det vitaminet är lågt i blodet? Genom att en läkare tar blodprover antar jag...men gör läkarna det? Så där utan vidare? Upptaget av kalcium blir sämre av för lite D-vitamin. I en bok i näringslära jag läser (Näring och hälsa av Ulla Johansson) menar man att också att "lättare brist på vitamin D kan bidra till den höga förekomsten av benskörhet här i Sverige".

Hm. Vad är det som orsakar de sköra benen? Brist på kalcium eller brist på Dvitamin - förutsättningen för att kroppen ska ta upp kalcium? Försöker läsa på Sjukvårdsrådgivningen men blir inte klok. "Om man är ute för sällan och får för lite dagsljus kan man få brist på D-vitamin, vilket kan bidra till benskörhet." skriver dem som en av orsakerna. D-vitamin alltså. Och vidare

Precis som när det gäller att förebygga benskörhet ska man fortsätta att vara fysiskt aktiv, och se till att få i sig tillräckligt med kalcium och D-vitamin.

Hur mycket D-vitamin behöver vi varje dag? T ex jag behöver ca 7,5 mikrogram per dag. Hur får jag det en regnig höstdag? Genom kosten. Vilken kost då? 100 gram smör tycks innehålla 0.56 mikrogram. Lax och makrill är goda källor. Också till kalcium.

Men om jag nu sitter i kolsvarta rummet och äter D-vitamin och kalcium i lagoma doser, vad händer då? Kan jag äta mig till mitt dagsbehov?

Tål att leta vidare om.