Hur hamnade jag här?

När man ställer sig på vågen och den visar 108 kilo kommer det faktiskt inte som en överraskning. Överraskningen är mera att ställa sig på vågen! Det hade jag inte gjort på länge.

Jag sa till mig själv en dag i april.
- Hörru, stumpan (mitt smeknamn på mig själv), ska du inte ta och väga dig lite?
- Jodå, svarade jag mig själv. Ge mig en våg så...

Och på Ica Kvantum köptes våg och på den ställde jag mig och tänkte, nej sa, nej vrålade:
- Det kan inte vara möjligt!

Fast jag visste att det var möjligt, för vägen till 108 kilo är ganska enkel. Ångestfylld ibland, resignerad stundtals men allra mest som vilken vanlig väg som helst. Bara det att man får köpa större storlekar när det är dags för nya kläder.

För stora portioner. För oregelbundna mat-tider. För lite motion - som i sig inte viktminskar så grymt mycket men ger en bra kroppsuppfattning. För lite intresse och kärlek till den egna kroppen. Det tänkte jag var mina skäl till att det har blivit så mycket. Samtidigt tyckte jag allt att innehållet i maten var bra. Halva tallriken med grönsaker och frukt. En kvart pasta/ris och en kvart kött/fisk. Mycket litet fett.

Så vad gör jag?

Jag går till viktväktarna, skriver in mig och bredvid disken där jag vägs står hylla upp och hylla ner med produkter att ersätta godis med. Det är chokladbars, kolabars, lakritsbitar med sötningsmedel. Är det sådant man ska äta när man ska banta, tänker jag. Och det är det, om jag ska vara lite elak. Allt ska bytas ut. Grädde mot minigrädde. Mjölk mot lättmjölk. Gräddglass mot lightglass.

Men hur tusan kunde jag då ha gått upp så mycket? Mitt kylskåp är ju proppat med light-mat! Och godis har jag inte ätit på åratal. Att jag gick från viktväktarna efter åtta veckor (och föralldel tre kilo lättare) beror på att de dessutom ställde chips i hyllan. Chips? Okej om man vill äta chips, men då kan man väl göra det nångång och inte av Viktväktarna uppmuntras att äta skitmat! Den andra saken som fick mig att sluta var människorna på mötet som dividerade om huruvida fettet i entrecoten smälte när man grilla, och man därmed kan räkna ned värdet med en point. Jag vill ha matglädje!

Jag står inte ut. Jag måste göra det här på mitt vis. Sextiotre kilo är mitt mål. Jag vill ställa mig på vågen och vråla:
-Det kan inte vara möjligt!

Fast då ska den visa 63.