Good lord

Nu! Det rör lite på sig 87.5 och jag tackar för det.

Vad har jag gjort av mina punkter i förra inlägget här nedan? Jag har inte bokfört. Jag har jobbat som en liten dåre. Turisterna verkar inte göra annat än att äta! Men jag har minskat kolhyrdraterna. Jag har tålamod och jag läser min egen blogg.

Mitt första inlägg handlar om hur man hamnar på en sådan hög vikt. Jag skriver:

När man ställer sig på vågen och den visar 108 kilo kommer det faktiskt inte som en överraskning. Överraskningen är mera att ställa sig på vågen! Det hade jag inte gjort på länge.

Jag beskriver ångest och ilska. Hur ska man bli av? Jag känner igen frustrationen. För efter den här starten kommer en lång rad av glada tillrop: "Det går bra, det går bra" men just nu gör det inte riktigt det. Jag har stått still, stått still, stått still och frustrationen är samma som då - innan LCHF. För nu har jag LCHF och ÄNDÅ. Uthållighet. För det jag skrev då som sista ord gäller då som nu:

Jag står inte ut. Jag måste göra det här på mitt vis. Sextiotre kilo är mitt mål. Jag vill ställa mig på vågen och vråla:
-Det kan inte vara möjligt!

Fast då ska den visa 63.

5.0

Så här gör jag

Tack för uppmuntrande mejl och tips på kroppsomskakning!

Så här är min idé:

1. Bokföra vad jag äter under den kommande veckan, dvs räkna fett, kolhydrater och protein. Precis som jag gjorde när jag började den här livsstilen.
2. Om jag inte har en fördelning där fett-andelen är betydligt högre än kolh+prot ökar jag fettet.
3. Jag minskar kolhydraterna ytterligare nu när det är varmt och jag har en tendens att samla på mig vatten.
4. Bli läsare av min egen blogg. Många kloka tankar finns där.
5. Ha tålamod.

Tillbaka på jobbet samt rop om hjälp

Åter i staden. Semestern över. I alla fall den här perioden. Ska ha lite i augusti också.

Nu behöver jag hjälp. Jag har inte ätit mer än vanligt. Inte ätit fel saker. Inte druckit alkohol i stora mängder etc etc. MEN ändå: 88 kg, dvs inte ett hektogram på två månader. Vad ska jag göra för att väcka kroppen? Hjälp!