Det går för sakta. På något vis - hur? - måste jag kunna krympa portionerna. Det kan inte vara något annat som gör att jag bara går ner 1 hg i veckan. 87.3.

25 juni förra året skrev jag:

Jag vägde mig i morse och då vägde jag 101, 5. Mmm. Petig med decimalerna...Det betyder att jag gått ned 6,5 kg på knappt 2 månader och det är ju otroligt fantastiskt bra!

Min idé var att jag i alla fall skulle väga 20 kg mindre än det. Jag gnäller idag. Jag försöker läsa Anna för att bli glad. Men inte ens det hjälper.





4,6

Den 23 juni förra året skriver jag:

Tills jag gått ned hälften av det jag vill gå ned, det vill säga när jag väger 86 kg kommer jag att vara extremt återhållsam med kolhydrater. Desto generösare med fett.

Jag trodde att det skulle gå fortare. Men nu är jag snart där. I värmen är jag också. Dricker kopiösa mängder vatten! Väger fyra kilo mer på kvällarna än på morgonen = ).

Good lord

Nu! Det rör lite på sig 87.5 och jag tackar för det.

Vad har jag gjort av mina punkter i förra inlägget här nedan? Jag har inte bokfört. Jag har jobbat som en liten dåre. Turisterna verkar inte göra annat än att äta! Men jag har minskat kolhyrdraterna. Jag har tålamod och jag läser min egen blogg.

Mitt första inlägg handlar om hur man hamnar på en sådan hög vikt. Jag skriver:

När man ställer sig på vågen och den visar 108 kilo kommer det faktiskt inte som en överraskning. Överraskningen är mera att ställa sig på vågen! Det hade jag inte gjort på länge.

Jag beskriver ångest och ilska. Hur ska man bli av? Jag känner igen frustrationen. För efter den här starten kommer en lång rad av glada tillrop: "Det går bra, det går bra" men just nu gör det inte riktigt det. Jag har stått still, stått still, stått still och frustrationen är samma som då - innan LCHF. För nu har jag LCHF och ÄNDÅ. Uthållighet. För det jag skrev då som sista ord gäller då som nu:

Jag står inte ut. Jag måste göra det här på mitt vis. Sextiotre kilo är mitt mål. Jag vill ställa mig på vågen och vråla:
-Det kan inte vara möjligt!

Fast då ska den visa 63.

5.0

Så här gör jag

Tack för uppmuntrande mejl och tips på kroppsomskakning!

Så här är min idé:

1. Bokföra vad jag äter under den kommande veckan, dvs räkna fett, kolhydrater och protein. Precis som jag gjorde när jag började den här livsstilen.
2. Om jag inte har en fördelning där fett-andelen är betydligt högre än kolh+prot ökar jag fettet.
3. Jag minskar kolhydraterna ytterligare nu när det är varmt och jag har en tendens att samla på mig vatten.
4. Bli läsare av min egen blogg. Många kloka tankar finns där.
5. Ha tålamod.

Tillbaka på jobbet samt rop om hjälp

Åter i staden. Semestern över. I alla fall den här perioden. Ska ha lite i augusti också.

Nu behöver jag hjälp. Jag har inte ätit mer än vanligt. Inte ätit fel saker. Inte druckit alkohol i stora mängder etc etc. MEN ändå: 88 kg, dvs inte ett hektogram på två månader. Vad ska jag göra för att väcka kroppen? Hjälp!

Sommar sommar sommar!

Nu är det sommar nu är det sol, nu är det semester i tre veckor. Jag KAN blogga men jag tror inte att jag gör det. Jag åker till Danmark i morgon och jag TROR att jag kan ha linne på midsommarafton.

Vi hörs!

Herregud!

Herregud, jag har varit så SJUK! Ja det måste skrivas med stora bokstäver. Ett tag när jag dag sex låg med 40 graders feber och ont i hela kroppen tänkte jag att det måste vara svininfluensan! Det var det inte, jag testades faktiskt, men först i förrgår var jag helt feber- och symptomfri. Usch, det här önskar jag inte min värsta fiende.

Jag har ätit mycket mat ändå, ingen dålig mat, men mycket mat. Jag har inte gått ner något. Kan det vara penicillinet? Nej, det var ett skämt. Jag är i alla fall så himla glad att jag är pigg igen. I morgon ska jag gå ut och på måndag ska jag börja jobba. Sjukskriven har man inte precis råd att vara hur länge som helst.