Det där med suuget

När jag tidigare har "dragit ner på maten" har det att betytt att jag antingen längtat efter nästa måltid eller att jag har ätit rätt mycket mellanmål. Suget sätter in. Då när man springer i kyl och skafferi för att hitta något att äta. Inte nödvändigtvis söta saker, men något att stoppa i munnen. Jag har alltid tänkt att det är hunger, att maten inte mättar tillräckligt vid måltiderna.

Kanske är det så. Jag tänker nu att det också är blodsockrets variation som visar sig så. Och jag vill verkligen komma till botten med detta. Den andra delen är att jag har svårt att sluta äta vissa saker när jag har börjat Kakor till exempel. Eller jordnötter eller chisp.

Jag har svårt att acceptera ordet "sockerberoende". Jag kan förstå kolhydratkänslig, men eftersom kolhydrater är kolhydrater oavsett i vilken form de presenteras för kroppen (socker eller stärkelse) så borde det inte räcka att bara sluta äta "snabba" kolhydrater för att bli av med ett beroende. Någonting som GI-index står för (inte sockerberoende, utan syn på kolhydrater).

100 gram kokt pasta ger 26 gram kolhydrat. En sallad i motsvarande vikt på tomat, isbergssallad, paprika och gurka ger ungefär 3-4 g kolhydrat. Jag ser skillnaden. Det ena är att det fortfarande är kolhydrater, även om det tar längre tid för kroppen att göra om det till lättsmält socker. Om jag vore beroende skulle det inte spela någon roll eftersom jag får i mig kolhydrater i alla fall.

För mig blir det så att efter 2 timmar efter en måltid med salladen istället för pastan, så kommer jag att vara hungrig. Sugen. vad du vill. En sådan måltid RÄCKER inte. Vad jag gör då är att jag måste ha mellanmål, och de blir gärna stora.

Nu när jag i en vecka ersatt pastan med 50 gram grönsaker, typ blomkål och broccoli, och tar rejält med kött/fisk samt fett är jag MÄTT. Jag äter inga mellanmål. Jag äter 3 ggr om dagen och någon hunger känner jag inte. Det tål att tänkas vidare på.