Valkarnas placering

Jag blir smalare på de mest konstiga ställen. I ansiktet, brösten, låren. Midjan är förvisso åtskilliga cm mindre än i maj, men den minskningen uppstod i början. Nu vette tusan. Det betyder att jag börjar få formen som en...spole! Eller ett A som står på ett V
A
V

Förstår ni? Vad skulle stilpoliserna kalla detta?

Hekto hit och hekto dit

God morgon. Notera tiden på inlägget. Gäsp. Iallafall: 96,2 vilket är minus 3 hg. Bra! Känner mig en smula säregen idag. Vattenfylld och tre kvisslor på hakan. Say no more.

I natt jag drömde...

I natt drömde jag att jag läste en blogg om nyheter och att man där refererade till den här bloggen! Mycket konstig dröm. Jag tog det i alla fall som ett tecken på att det var dags att skriva ett inlägg.

Anna skriver om att hon var ute och sprang häromdagen vilket hon tyckte var fantastiskt.
Själv känner jag mig stel som en "gammal kärring" eftersom jag inte tränat min rygg på tre veckor. Jag förstår mig själv i och för sig. Tiden har varit obefintlig - jobbet tar massor - och jag ogillar att till gymmet när det är för mycket folk. Samtidigt: om det vore medicin mot cancer, typ, skulle jag ju inte hoppa över på grund av tidsbrist. En smula korkad jämförelse, men ni förstår tanken, eller hur. Dagen idag börjar jag i alla fall inte förrän sent och klockan 9 går jag iväg. Så kommer det att bli alla onsdagar framöver. Och min rygg bugar och tackar för det. Men jag skulle behöva ytterligare en dag för att det ska bli riktigt bra.

I övrigt lever jag på en meny med 6 olika rätter ungefär. Jobbet - igen... - gör att jag hemma inte har tankarna på nya recept osv. Men efter semestern nästa månad tänkte jag att det skulle bli skärpning. Jag ska köpa en kamera och laga mat och fotografera och lägga ut här. Bloggen är ju min egen inspirationskälla och dokumentation under vägen till 63 och därefter 63-livet. Då måste det ju bli ännu lite festligare! = )

Jag lägger till ett nytt mål på min mål-lista nämligen att vara under 30 kg:s övervikt. Tanken "jag har nästan femtio kilos övervikt" i förhållande till "jag har knappt trettio kilos övervikt" är stor skillnad. För mig.

Ett steg i taget. Det här ska gå bra!

Tårtkalas idag

En god vän fyller år och jag är bjuden på kaffe och tårta. Nu äter jag ju i sig inte tårta utan tänkte ta med mig ett par kesoplättar i stället, vilket jag nogsamt meddelat så att inte värden blir ledsen i ögat.

Det får mig att fundera över detta med sötsaker. Som godis och tårta. Det är gott tycker jag, och jag kan i sig tänka mig att jag kommer att äta det någongång under resten av mitt liv. Sedan. När resan till 63 är avslutad. Då handlar det om att stå på 63ans perrong om man säger och inte dras ombord på något tåg tillbaka till högre vikter. För att kunna stå kvar där och må prima kommer jag äta som jag gör idag, med några fler livsmedel adderade till äter-listan. På den listan kommer att finnas en kolumn som heter Högtidsmat eller något liknande. Vilket kan innefatta en remsa tårta. Eller kanske kommer jag bara tycka att det är äckligt. Vad vet jag.

Häromdagen läste jag ett inlägg någonstans där en kvinna menade att bara tanken på att avstå från godis gjorde att hon inte kunde påbörja en omläggning till LCHF. Att hon skulle avstå från godis för alltid var hennes hinder att börja.

Jag vet inte men jag tror man får betrakta sig som allergisk mot kolhydrater i större mängder, dvs mer än 20 g om dagen. Men det är som jag och djurallergin, jag träffar dem ju ibland och någon gång gullar jag med en hund. Och så vet jag att jag blir sjuk några dagar. På samma sätt kanske det funkar med kolhydrater. Att äta en remsa tårta eller ett glas champagne eller en nybakt limpbit. Och sen må dåligt några dagar. Eller också riskerar man att vara tillbaka i träsket? Vad vet jag, som sagt. Det är då det.

Nu ser jag fram emot mitt kalas!

Men nu är det i alla fall vägdag!

Good morning vågen! Minus 0.5 sedan förra veckan och 96.5. Hurra! Jag kollar och ser att jag gått ned 2.5 kg den senaste månaden. Det är ju strålande.

Jag ser att jag började blogga den 25 juni, dvs för 2 och en halv månad sedan. Då vägde jag 101,5 och nu 96.5. 5 minus bara av att blogga!

Skämt åsido. Jag är så nöjd. Jag äter goda saker 3 gånger om dagen. Jag är inte sugen. Jag är inte trött.

Kära pålitliga köttfärsbiffar

I måndags lagade jag 1,2 kg köttfärsbiff. Det blir 12 stycken när jag gör dem. 2 delar fläskfärs 1 del nötfärs. Denna gången fyllde jag dem med lite fetaost. När jag kommer hem är det så enklet att koka några blomkålspluttar från fryspåsen, mixa dem med grädde (inte mycket blomkålsmos ännu, 1/2 dl) och mikra biffarna. Enkelt, enkelt.

Jag smygvägde mig i morse. Ganska korkat faktiskt. För det första "smyg" för vem? Det är ju bara jag som bor här! Och för det andra är ju min vägdag i morgon. Så gud vet vad som for i mig.

Idag tänkte jag att när jag gått ned hälften, dvs 22,5 kg ska jag få äta lite nötter ibland. Lyckos mig! När jag gått ned 15 ska jag införa en tallrik fil i veckan. Med kanel och ingefära i. Det ser jag fram emot. Det är den stora fördelen att göra som jag gör. Dvs, spara ett antal saker från "tillåtet att äta"-listan och föra in dem allteftersom. Då har man saker att se fram emot!

VARFÖR äter du?

Jag lyssnade på ett program som heter Kropp & Själ igår. Man pratade om att det viktiga är inte vad man stoppar i sig utan hur och varför. "Hur" kunde illustreras med att tjocka äter för mycket och för fort och därför inte hade någon uppfattning om hur mycket det blev. Ett sätt var därför att använda sig av en Mandolean, en apparat som hela tiden förser en med uppgifter om takt och mängd. "Varför" pratade Lisbeth Stahre om. Att vi gärna tröståt och man därför skulle, enligt hennes metod, skriva upp en dagbok kring vad som händer och hur man åt i förhållande till vad som hände.

Jag kan hålla med om både "hur" och "varför". För stora portioner, för många portioner och godis när "den jävla chefen" skällt eller bussarna är försenade - där har väl alla tjocka varit. Men det är bara en del av lösningen. Det går inte att komma runt "vad". Om Sverige, och för all del västvärlden, ökar i vikt och drar på sig sjukdomar, måste det finnas fler faktorer än att vi är stressade och faller till föga för allt större chipspåsar.

Nämligen: dra ner på kolhydraterna och ät bättre fett. Då blir jag mätt. Tröstätning förutsätter att alla tjocka är nedstämda. Läs Annas blogg som ett motsatt exempel.