Jag lyssnade på ett program som heter Kropp & Själ igår. Man pratade om att det viktiga är inte vad man stoppar i sig utan hur och varför. "Hur" kunde illustreras med att tjocka äter för mycket och för fort och därför inte hade någon uppfattning om hur mycket det blev. Ett sätt var därför att använda sig av en Mandolean, en apparat som hela tiden förser en med uppgifter om takt och mängd. "Varför" pratade Lisbeth Stahre om. Att vi gärna tröståt och man därför skulle, enligt hennes metod, skriva upp en dagbok kring vad som händer och hur man åt i förhållande till vad som hände.
Jag kan hålla med om både "hur" och "varför". För stora portioner, för många portioner och godis när "den jävla chefen" skällt eller bussarna är försenade - där har väl alla tjocka varit. Men det är bara en del av lösningen. Det går inte att komma runt "vad". Om Sverige, och för all del västvärlden, ökar i vikt och drar på sig sjukdomar, måste det finnas fler faktorer än att vi är stressade och faller till föga för allt större chipspåsar.
Nämligen: dra ner på kolhydraterna och ät bättre fett. Då blir jag mätt. Tröstätning förutsätter att alla tjocka är nedstämda. Läs Annas blogg som ett motsatt exempel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar