En god vän fyller år och jag är bjuden på kaffe och tårta. Nu äter jag ju i sig inte tårta utan tänkte ta med mig ett par kesoplättar i stället, vilket jag nogsamt meddelat så att inte värden blir ledsen i ögat.
Det får mig att fundera över detta med sötsaker. Som godis och tårta. Det är gott tycker jag, och jag kan i sig tänka mig att jag kommer att äta det någongång under resten av mitt liv. Sedan. När resan till 63 är avslutad. Då handlar det om att stå på 63ans perrong om man säger och inte dras ombord på något tåg tillbaka till högre vikter. För att kunna stå kvar där och må prima kommer jag äta som jag gör idag, med några fler livsmedel adderade till äter-listan. På den listan kommer att finnas en kolumn som heter Högtidsmat eller något liknande. Vilket kan innefatta en remsa tårta. Eller kanske kommer jag bara tycka att det är äckligt. Vad vet jag.
Häromdagen läste jag ett inlägg någonstans där en kvinna menade att bara tanken på att avstå från godis gjorde att hon inte kunde påbörja en omläggning till LCHF. Att hon skulle avstå från godis för alltid var hennes hinder att börja.
Jag vet inte men jag tror man får betrakta sig som allergisk mot kolhydrater i större mängder, dvs mer än 20 g om dagen. Men det är som jag och djurallergin, jag träffar dem ju ibland och någon gång gullar jag med en hund. Och så vet jag att jag blir sjuk några dagar. På samma sätt kanske det funkar med kolhydrater. Att äta en remsa tårta eller ett glas champagne eller en nybakt limpbit. Och sen må dåligt några dagar. Eller också riskerar man att vara tillbaka i träsket? Vad vet jag, som sagt. Det är då det.
Nu ser jag fram emot mitt kalas!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar