Beach 2009 skäms på mig

Beach 2009, nä det tränas dåligt. "Ska bara..."-tankar, hinner inte just nu, tar det sen präglar hemmet. Mina ryggövningar på gymmet - ja. Men hemma-träning- nej.

Måste fundera här med hjälp av tangentbordet varför det är så?

Motivation
Beach 2009 är ett skämt-begrepp. Det handlar inte om bikini utan om lite snyggare överarmar för att känna att det är okej att gå i linne i sommar.* Det är min drivkraft. Varför kan jag då inte upprätthålla en motivation? För att drivkraften är för låg: "Äsch, jag kan ha en skjorta över"?

För min del tror jag på att det dyker upp andra saker som jag sätter före. Men framför allt: Glömska. Det tar ett tag att arbeta in en viss vana. Jag kan jämföra med att äta LCHF. Tre månader tror jag innan det satt helt och hållet. Till gymmet planerar jag när jag ska gå. Drivkraften är att inte hamna i rullstol ungefär (=piska). Drivkraften för Beach 2009 är överarmarna (=morot).

Så: lösningen? Att planera mina 15 minuter. Jag kan ta dem vid två tillfällen när jag promenerat. Då är jag uppvärmd och kan sätta igång direkt. Man ska vara snäll mot sig själv. Inte skälla och hota. Så. Jag rapporterar efter påsk igen!

* Jag utelämnar med flit "självförtroende"-biten och den typen av förhållningssätt.

Kompensationblogg

Min fina dator!

Jag väger mig en gång i veckan. På fredagar. I början vägde jag mig oftare, på samma sätt som jag vägde mat ibland. Nämligen för att kontrollera att jag var på rätt väg. Nu försöker jag väga mig en gång i veckan för att få lite rim och reson.

Då när jag vägde mig ofta (varje dag...) kunde det se ut så här:

måndag 99.3
tisdag 99.4
onsdag 99.2
torsdag 99.2
fredag 99.1
lördag 99.3
söndag 99.2
måndag 99.0

Under veckan hann jag alltså med flera "men vad är det här!", "står jag still?" och "åh vad bra!"
och det sistnämnda är bra för kropp och själ, men de två första utropen är negativa och stressande. Så-slutsats: Jag väger mig en gång i veckan. Resultat av mitt Anna-tänkande!

Fast jag är ju inte mer än människa...När nu vågen så vänligt tagit mig till en ny skala (i fredags) kunde jag inte låta bli att ställa mig idag också för att se att ytterligare 3 hg inte vägdes in. Jag skulle ha fotograferat vågens display för jag njuter så oerhört av att börja läsa en 8 istället för en 9 eller ännu värre en 10!.

Hur var det i början?

När jag lämnade VV kändes det som om jag ville dö. Om inte de var min väg ut ur övervikten, vad skulle jag då göra? Jag googlade viktminskning etc och kom av någon slump i kontakt med Kostdoktorn Andreas och Anna. Dessa två personer gav mig två olika perspektiv på samma sak. Kostdoktorn var den vetenskapligt analytiske där jag kunde lära mig om kroppen och hitta argument för LCHF. Anna den coachande och positiva som lärde mig att vara snäll mot min kropp (inte sätta upp datum för ett visst viktmål till exempel).

Samtidigt fanns en osäkerhet. Vad gäller för mig? Vad kan JAG äta? I slutet av juni skriver jag:

Så här i början tänkte jag rent ut sagt strunta i att väga mäta mat. Men från den här veckan ska jag vara något mer metodisk. Eller skaffa mig lite koll. Totalt. Räknade ut att jag käkat typ 1700 Kcal idag. 170 gram protein. 96 gram fett och 12 gram kolhydrater. Det låter oproportionerligt mycket Protein. Tänker på Dahlqvist som säger 100-80-20. Eller SSS som säger högt ratio. mitt blir ju bara 0,53 vilket är alldeles för lågt. Får öka fettandelen och minska protein. Eller också har jag räknat fel. Eller också struntar jag i det.

Jag väger maten så småningom, slår upp i tabeller för att skaffa mig en uppfattning om sakers fett- och kolhydratinnehåll.

Jag hade då en idé om att föra in fler livsmedel, som nötter och fil. Men jag har sedan dess lärt mig att jag är extremt känslig för kolhydrater. Alla kolhydrater. Lite för mycket grönsaker gör att vatten samlas i kroppen och tar ett par dagar att försvinna. "Party" av typen gräddsås, vin och nötter leder till ännu flera vattendagar. Det är inte värt det. Jag tar lite youghurt ibland, typ en gång i månaden och då i mängden 2 matskedar.

I höstas åt jag för mycket ost och gräddsåser, tror jag och jag ökade grönsaksmängden dessutom. Det ledde till att jag i princip stod still i vikt.

Sammanfattning
Jag äter idag på samma sätt som i början. Nämligen: Hur mycket kött/fisk/kyckling etc som jag vill. Hur mycket smör som jag vill. 1-2 dl blandad sallad till lunch och middag. Någon gång 1 msk jordnötter, eller youghurt eller grädde. Någon gång i veckan ett par skivor ost.

På 4 veckor med VV-kost gick jag ner 3 kg: från 108 - 105. Sedan kom LCHF. Nedtrappning i 2 veckor, sedan enligt ovan. Det gav ytterligare 3,5 kg på ett par veckor. På 9 månader har jag gått ned 15 kg med LCHF (totalt 18). Men det bästa är att jag inte känner något sug. Jag äter det jag tycker är gott. Jag är piggare, har inga blodsockerdippar och mår allmänt sett bra.

Plus och minus och lite till

Först plus! Tjoho 89.9 och nu är jag under det magiska strecket!!

Sedan minus: datorn gick sönder. Det var inte första gången. Eller snarare. Det var första gången för den HÄR datorn. Hårddisken "kraschade" vilket ju är samlingsnamnet på alla problem som gör att man inte kan läsa dess innehåll. Jag hade förstås backup. Dessutom skaffade jag ett rescue-program som gjorde att jag kunde återställa. Slutligen köptes och installerades ny hårddisk. Så nu så. Tillbaka ett några hekto lättare samt fattigare. = )

Slutligen lite till: Jag noterar ett högre läsarantal vilket säkert beror på att LCHF lockar allt flera. Jag har fått några förfrågningar i mejlen om vad jag åt i början och liknande och eftersom det nu gått snart nio månader sedan jag åt min sista potatis tänkte jag att jag kunde skriva ett eget inlägg med utvärdering av den perioden.

90+ fortfarande

Vägning
90.2 i morse. = ). Jag sliter med mitt tålamod. Det går saaakta.

Mått
Jag mätte kroppen på alla upptänkliga ställen. Det är inte lätt. Låren till exempel. Var är bredast? Måttbandet glider. Magen enklare och där är det minus 12 sedan i somras. Höfterna 15 som sagt och det märks på kläderna.

Huden
Jag ser veckig hud. Kommer den att dra ihop sig lite, trots min ålder?


0.2

Kläder

Tre storlekar mindre när jag köper kläder idag. Förra året XXXXXXXL - ungefär = ). Men vad hjälper det när modet är opassande? Jag vill ha röda byxor. Röda jeans. För att det är roligt och för att jag är glad. Nix. Jag får välja mellan blå, svarta, grå eller bruna.

Men till sist, efter idogt letande (läs: 3 affärer) gick jag in på stadens Exklusiva Boutique och där minsann hängde ett par röda -svindyra - byxor av "jeanstyp" och för 800 kronor blev de mina. Så kan det gå. Jag lade till en rea-tshirt från Lindex för 49.90.

Det var veckans shopping! Även om det var enklare nu (storleken) så var det lika tråkigt.

Generous

Mätning
Snart är det 8 månader sedan jag skrev mitt första inlägg. När det gäller måtten runt kroppen får jag konstatera att runt höfterna har 15 centimeter försvunnit vilket gör ungefär tre klädstorlekar, gissar jag. Runt midjan 13.

Kläder
Jag har sedan en bra bit före jul inte köpt en klädtrasa, men dragit till ett hål i bältet etc. Nu tänkte jag att det skulle vara dags att handla lite nytt - det är nämligen bonusvecka nästa vecka. Bonusvecka är det årliga extralönetillfället på mitt jobb då chefen räknat ut hur mycket vi jobbade i hop förra året och så får personalen en viss del av det. Och för min del ska det räcka till byxor och överdelar. Rapport följer

Beach 2009
Jodå. = )