Morgonstund har guld...

89.0

Den här helgen blir...tuff. Jag jobbar många timmar. I gengäld mycket ledighet nästa vecka. Puh.






0.6

Nöjd nöjd nöjd

Många centimetrar och flera klädstorlekar mindre. Jag njuter verkligen idag! Jag håller ju på och skriver en lista över fördelar med 63 och idag känner jag mig som en enda stor fördel!

Dagens

Kliver upp på vågen och

89.2

Jag står och läser en stund. = )

I övrigt har jag tittat på den egendomliga "fett-debatten" på tv. Jag brukar tänka att är det så här all nyhetsrapportering sker så får man verkligen ta det mesta med många nypor salt. Sen tycker jag att Annika D var för hård och onyanserad i morgonprogrammet. Som en ångvält. Jag önskar att andra läkare och forskare kommer att kliva fram och prata om kost.

Blodfetter på sikt och bukfetma

Midjemått och mättat fett och betydelse.
Tidigare har jag skrivit om varför jag så ofta ser kvinnor i 55+åldern med en tydlig tjock valk ovanför midjan.

Klimakteriet 3
Klimakteriet 2
Klimakteriet 1

Det jag skriver nu är mer allmänt men funderingarna kom när jag läste mina gamla inlägg.

I DN intervjuas Maj-Britt Hellenius och säger :

- På hjärtkliniken har vi haft patienter som prövat att banta med lågkolhydratkost. Och visst har de gått ner i vikt, men sen kommer de till oss med skyhöga blodfettvärden. Det verkar som om blodfetterna sjunker så länge man går ner i vikt, men när man sen stabiliserar vikten och fortsätter att äta enligt den här dieten, så stiger blodfetterna.

Orden "det verkar som" känns förstås en smula vaga och jag frågar Kostdoktorn som säger:

det där verkar vara sista halmstrået de som varnar för fet mat och blodfetter håller fast vid. Att blodfetterna blir bättre på lågkolhydratkost i de flesta studier är nämligen ett faktum.

Men det halmstrået håller inte heller, den här stora studien visar tvärtom bättre blodfetter på lågkolhydratkost även efter 18 månader utan viktnedgång:
http://www.kostdoktorn.se/?p=599

Ok. Bra så. Nästa fråga som jag nu grubblar över är fettet som lagras kring buken. Benämns ju bukfetma och är inte bara "hudfett" utan också kring inälvorna. Jag läser att bukfetma är farligare än det fett som finns kring höfter och lår. Varför det? vill jag veta. Farligt på vilket sätt? Det finns fett och det finns fett men jag blir alldeles snurrig när jag försöker begripa. Förklaringar på olika sidor är förenklade till obegriplighet.

Beach 2009 skäms på mig

Beach 2009, nä det tränas dåligt. "Ska bara..."-tankar, hinner inte just nu, tar det sen präglar hemmet. Mina ryggövningar på gymmet - ja. Men hemma-träning- nej.

Måste fundera här med hjälp av tangentbordet varför det är så?

Motivation
Beach 2009 är ett skämt-begrepp. Det handlar inte om bikini utan om lite snyggare överarmar för att känna att det är okej att gå i linne i sommar.* Det är min drivkraft. Varför kan jag då inte upprätthålla en motivation? För att drivkraften är för låg: "Äsch, jag kan ha en skjorta över"?

För min del tror jag på att det dyker upp andra saker som jag sätter före. Men framför allt: Glömska. Det tar ett tag att arbeta in en viss vana. Jag kan jämföra med att äta LCHF. Tre månader tror jag innan det satt helt och hållet. Till gymmet planerar jag när jag ska gå. Drivkraften är att inte hamna i rullstol ungefär (=piska). Drivkraften för Beach 2009 är överarmarna (=morot).

Så: lösningen? Att planera mina 15 minuter. Jag kan ta dem vid två tillfällen när jag promenerat. Då är jag uppvärmd och kan sätta igång direkt. Man ska vara snäll mot sig själv. Inte skälla och hota. Så. Jag rapporterar efter påsk igen!

* Jag utelämnar med flit "självförtroende"-biten och den typen av förhållningssätt.

Kompensationblogg

Min fina dator!

Jag väger mig en gång i veckan. På fredagar. I början vägde jag mig oftare, på samma sätt som jag vägde mat ibland. Nämligen för att kontrollera att jag var på rätt väg. Nu försöker jag väga mig en gång i veckan för att få lite rim och reson.

Då när jag vägde mig ofta (varje dag...) kunde det se ut så här:

måndag 99.3
tisdag 99.4
onsdag 99.2
torsdag 99.2
fredag 99.1
lördag 99.3
söndag 99.2
måndag 99.0

Under veckan hann jag alltså med flera "men vad är det här!", "står jag still?" och "åh vad bra!"
och det sistnämnda är bra för kropp och själ, men de två första utropen är negativa och stressande. Så-slutsats: Jag väger mig en gång i veckan. Resultat av mitt Anna-tänkande!

Fast jag är ju inte mer än människa...När nu vågen så vänligt tagit mig till en ny skala (i fredags) kunde jag inte låta bli att ställa mig idag också för att se att ytterligare 3 hg inte vägdes in. Jag skulle ha fotograferat vågens display för jag njuter så oerhört av att börja läsa en 8 istället för en 9 eller ännu värre en 10!.

Hur var det i början?

När jag lämnade VV kändes det som om jag ville dö. Om inte de var min väg ut ur övervikten, vad skulle jag då göra? Jag googlade viktminskning etc och kom av någon slump i kontakt med Kostdoktorn Andreas och Anna. Dessa två personer gav mig två olika perspektiv på samma sak. Kostdoktorn var den vetenskapligt analytiske där jag kunde lära mig om kroppen och hitta argument för LCHF. Anna den coachande och positiva som lärde mig att vara snäll mot min kropp (inte sätta upp datum för ett visst viktmål till exempel).

Samtidigt fanns en osäkerhet. Vad gäller för mig? Vad kan JAG äta? I slutet av juni skriver jag:

Så här i början tänkte jag rent ut sagt strunta i att väga mäta mat. Men från den här veckan ska jag vara något mer metodisk. Eller skaffa mig lite koll. Totalt. Räknade ut att jag käkat typ 1700 Kcal idag. 170 gram protein. 96 gram fett och 12 gram kolhydrater. Det låter oproportionerligt mycket Protein. Tänker på Dahlqvist som säger 100-80-20. Eller SSS som säger högt ratio. mitt blir ju bara 0,53 vilket är alldeles för lågt. Får öka fettandelen och minska protein. Eller också har jag räknat fel. Eller också struntar jag i det.

Jag väger maten så småningom, slår upp i tabeller för att skaffa mig en uppfattning om sakers fett- och kolhydratinnehåll.

Jag hade då en idé om att föra in fler livsmedel, som nötter och fil. Men jag har sedan dess lärt mig att jag är extremt känslig för kolhydrater. Alla kolhydrater. Lite för mycket grönsaker gör att vatten samlas i kroppen och tar ett par dagar att försvinna. "Party" av typen gräddsås, vin och nötter leder till ännu flera vattendagar. Det är inte värt det. Jag tar lite youghurt ibland, typ en gång i månaden och då i mängden 2 matskedar.

I höstas åt jag för mycket ost och gräddsåser, tror jag och jag ökade grönsaksmängden dessutom. Det ledde till att jag i princip stod still i vikt.

Sammanfattning
Jag äter idag på samma sätt som i början. Nämligen: Hur mycket kött/fisk/kyckling etc som jag vill. Hur mycket smör som jag vill. 1-2 dl blandad sallad till lunch och middag. Någon gång 1 msk jordnötter, eller youghurt eller grädde. Någon gång i veckan ett par skivor ost.

På 4 veckor med VV-kost gick jag ner 3 kg: från 108 - 105. Sedan kom LCHF. Nedtrappning i 2 veckor, sedan enligt ovan. Det gav ytterligare 3,5 kg på ett par veckor. På 9 månader har jag gått ned 15 kg med LCHF (totalt 18). Men det bästa är att jag inte känner något sug. Jag äter det jag tycker är gott. Jag är piggare, har inga blodsockerdippar och mår allmänt sett bra.

Plus och minus och lite till

Först plus! Tjoho 89.9 och nu är jag under det magiska strecket!!

Sedan minus: datorn gick sönder. Det var inte första gången. Eller snarare. Det var första gången för den HÄR datorn. Hårddisken "kraschade" vilket ju är samlingsnamnet på alla problem som gör att man inte kan läsa dess innehåll. Jag hade förstås backup. Dessutom skaffade jag ett rescue-program som gjorde att jag kunde återställa. Slutligen köptes och installerades ny hårddisk. Så nu så. Tillbaka ett några hekto lättare samt fattigare. = )

Slutligen lite till: Jag noterar ett högre läsarantal vilket säkert beror på att LCHF lockar allt flera. Jag har fått några förfrågningar i mejlen om vad jag åt i början och liknande och eftersom det nu gått snart nio månader sedan jag åt min sista potatis tänkte jag att jag kunde skriva ett eget inlägg med utvärdering av den perioden.