Torsdagsvägning pga resa

98,7 vilket är minus fyra hg sen förra veckan. Jag är nöjd! Inga "ras" precis men jag är övertygad om att den här takten, ett halvt hg i veckan, är en lagom takt.

I dag ska jag resa bort några dagar. Bo på bed and breakfast och blir hänvisad till restaurangmat. Det ska bli spännande. Vi får se om jag kommer svälta ihjäl eller om det går att överleva "out there"!

Dagens goda lunch

inspirerad av Annas matförslag gjorde jag kesoplättar till lunch. 3 ägg och en burk keso, kryddad med salt, peppar och dill. Till detta åt jag skagenröra och skirat smör.

Skagenröra

• 20-30 skalade räkor
• 1 msk hackad dill
• 2msk majonnäs
• 2msk crème fraiche
• salt
• svartpeppar
• 2 tsk pressad citron
• om det finns utrymme för kolhydrater: 1 msk finhackad rödlök (jag hade det inte)

Tyvärr tyvärr har jag inte kamera och kan inte föreviga mina skapelser = (

Jag - en gudinna!

Gick lite på stan idag. Jag ville ge mig en parfym för att jag är så bra. Solen sken och alla var glada och gladast var jag. Jag kände mig som en gudinna med mina nästan tio förlorade kilon och 8 centimeter mindre rumpa. Det var en sådan härlig känsla. Och parfymen luktar gott. Kenzo. Den var dyr också så andelen måltider med köttfärsbiffar måste öka under kommande vecka. Men det är det värt!

Med nya ögon...

En bekant ringer till mig:
- Är det det där Atkins du äter? Jag läste i tidningen om det och det verkar ju faktiskt bra. Jag menar, när jag såg dina köttportioner tyckte jag det verkade tveksamt. Konstigt, men det verkade ju bra. Jag behöver gå ner ett par tre kilon. Ska jag satsa på det där tycker du?

Jag svarade att jag åt LCHF, att jag inte är insatt i Atkins, men att jag absolut rekommenderade mindre ätande av kolhydrater för alla och mera animaliskt fett. Ur hälsosynpunkt.

För att gå ner ett par tre kilon kan man nog göra hursomhelst.

Jag kunde inte låta bli...

...att prova mina Ölandsjeans. De gick på. Att knäppa dem var en "nära-döden"-upplevelse. Men det gick! Ett par centimeter till att ta bort runt rumpan och jag kan ha dem samtidigt som jag andas = D . Härligt, härligt härligt!.

Jag firar med frukost. Bacon, ägg och en bit stekt grekisk getost.

Erkännande

En gång i tiden, kanske 8 år av mitt liv, rökte jag. Det var för tjugo år sedan och jag gick på en rökavvänjningskurs. Det var inte särskilt svårt att sluta. Jag bara slutade och skulle aldrig drömma om att börja igen. Jag minns att jag sa till sköterskan som ledde kursen, att "tänk om det vore lika enkelt med att gå ner i vikt. Om det bara var att sluta med mat."

Det här med lchf är ju på ett sätt svaret på min önskan. Inte minska på mängden eller potatis, utan ta bort det helt enkelt! Man slipper oroa sig över mycket eller lite eller längta eller annat. Bort bara. Mycket praktiskt.

Jag kan längta efter havregrynsgröt. Det ska jag äta som festmat när jag väger 63.

Tunna flickor

De få gånger jag besökte vv stötte jag på allehanda människor. Nyblivna mammor som ville bli av med några kilon, väldigt tjocka kvinnor, en och annan man. Och så den tunna flickan. Det finns regler för lägstaBMI för att vara med i vv, men jag antar att hon låg på gränsen.

När jag läser på KolhydratiFokus eller bloggar stöter jag på en och annan tunn flicka också. Med BMI på 20 på sin höjd, och som hatar någon liten opassande bulle på kroppen. Frågorna haglar: varför går jag inte ned i vikt? Jag äter inga kolhydrater alls? Jag tycker så himla synd om dem och önskar att de kunde få fokusera på annat i livet.

Fredag = vägdag

Nu kan jag rödmärka ett mål! Förvisso med ett litet "komma ett" efter men ändå. 99,1. Nu ser jag fram emot att skriva här "Jag har gått ned tio kilo".

Anna har många delmål, det har jag tagit efter och jag fyller på min lista efter hand.

Igår kväll åt jag middag 21. Semestertider. Just nu är jag mycket mätt efter gårdagens faktiskt gigantiska entrecote. 150 gram stekt sådan ger 39 protein i förhållande till 19 fett. Ett SSS-ratio på 0,49 cirka. Måste alltså alltid ha en smärre smörklick för att det ska bli minst 1. I går räckte inte 150 gram utan köttbiten var drygt 200 tror jag. Undra på att jag är proppad fortfarande.

Men nu sitter jag med mitt kaffeglas inkl 1 msk mjölk och funderar på vad jag ska göra idag. Solen skiner.

Att hålla vikten i alla sina dagar

Idag presenteras, som ni säkert sett, en studie där man jämför lågfettskost, medelhavskost och LCHF (svd buntar ihop det hela och pratar om Atkins och GI...). Läs Kostdoktorns sammanfattning.

Allt fokuserar på viktminskning. Dvs att man efter två år bäst minskar i vikt med hjälp av LCHF. Det är förstås intressant. Men jag är intresserad av vikthållning. Jag hatar egentligen "bantningsmetoder" . Hur många gånger har folk inte testat att gå ner i vikt och sen gått upp det igen? Inklusive jag själv. Eller detta faktum att jag genom livet gått upp så mycket i vikt, dvs trots att jag inte är en vrålvräkare när det gäller mat så har jag stadigt gått upp, gått upp och gått upp.

Jag tror ju nu att kolhydraterna är ena boven i dramat och för lite fett den andra. Men jag skulle vilja veta mer om folk som behåller den vikt de nått efter en viktminskning. Och framför allt är jag intresserad när det gäller kraftigt överviktiga. Inte 10plusarna, eller ens 20plusarna. Utan sådana som mig. Och Anna.

För det krävs förstås långa, i tid, vetenskapliga studier. "Anekdotiska bevis" finns säkert, men svåra att få tag på. Det är ju först på senare år som folk så allmänt delar med sig av sina erfarenheter via webbsidor och bloggar.

Så hur ska jag få veta?

Klimakteriet 1

Om inte redan i förra inlägget om benskörhet så kommer det i detta inlägg framgå min ungefärliga ålder = ) Riktigt där är jag inte ännu, men det är bara en tidsfråga.

Kvinnor som kommer i klimakteriet blir inte bara lite härligt uppkäftiga, utan har också en tendens att lägga på sig vikt. När jag tittar runt på tanter över 55 - vilket borde vara efter K - så ser jag att många har en valk strax under brösten. Sen kan de vara ganska smala i övrigt - inte alla. Varför är det så?

Att öka i vikt i 50-årsåldern är inte ovanligt. Ämnesomsättningen minskar, musklerna krymper och ersätts med fett. Samtidigt sätter sig det nya fettet runt magen, vilket är en farlig hälsorisk!

Östrogenbehandling kan göra att viktökningen inte blir lika stor. Dessutom sätter sig fettet inte i lika hög grad på de farliga ställena runt midjan och på magen

skriver man på klimakteriet.nu en sida från läkemedelsföretaget Organon som inte helt otippat säljer just Östrogen.

Ämnesomsättningen minskar i samband med klimakteriet. Men vi fortsätter att äta som förr och vi kan gå upp i vikt. Är det allt?

Äggstockar producerar östrogen. När de slutar att göra det minskar förstås östrogenet. Men, då läser jag att kroppens fettceller antingen tar över eller ökar produktionen av östrogen! (1) Kroppen har alltså behov av östrogen hela livet. Många fettceller borde alltså leda till mer östrogen, tolkar jag det, och det är sant. Men (igen), det finns olika sorters östrogen. Det finns tre olika typer av östrogen. Östradiol är det viktigaste östrogenet och det är det som produceras till största delen av äggstockarna. Det två andra östrogenerna är östriol och östron. (2) och som jag förstår inte lika "starka" som östradiol. Här måste jag lära mig mer.

För mycket östrogen ökar risken för bröstcancer (och då antar jag att det är för mycket av östriol och/eller östron) Det är hemskt och det ska jag titta på vidare.

Men varför viktökning och varför fettvalkar runt magen? Det är nästa steg i min "forskning"!


(1) Cancerfonden.se Bröstcancer.
(2) Människans fysiologi och anatomi. Liber utbildning.

Godaste matlådor och D-vitamin

Ute på äventyr igår med buss. Egna matlådor medhavda. Lax och äggröra samt dubbelvikta lövbiffar. Allt kallt förstås. Hur gör man med fettdelen då, tänkte jag i går. Idag kom jag på majonäsen. Den är förstås lösningen! För nu blev det nog en dag med mer protein än fett är jag rädd.

Jag läste Kostdoktorn om D-vitamin. Hur får man reda på om det vitaminet är lågt i blodet? Genom att en läkare tar blodprover antar jag...men gör läkarna det? Så där utan vidare? Upptaget av kalcium blir sämre av för lite D-vitamin. I en bok i näringslära jag läser (Näring och hälsa av Ulla Johansson) menar man att också att "lättare brist på vitamin D kan bidra till den höga förekomsten av benskörhet här i Sverige".

Hm. Vad är det som orsakar de sköra benen? Brist på kalcium eller brist på Dvitamin - förutsättningen för att kroppen ska ta upp kalcium? Försöker läsa på Sjukvårdsrådgivningen men blir inte klok. "Om man är ute för sällan och får för lite dagsljus kan man få brist på D-vitamin, vilket kan bidra till benskörhet." skriver dem som en av orsakerna. D-vitamin alltså. Och vidare

Precis som när det gäller att förebygga benskörhet ska man fortsätta att vara fysiskt aktiv, och se till att få i sig tillräckligt med kalcium och D-vitamin.

Hur mycket D-vitamin behöver vi varje dag? T ex jag behöver ca 7,5 mikrogram per dag. Hur får jag det en regnig höstdag? Genom kosten. Vilken kost då? 100 gram smör tycks innehålla 0.56 mikrogram. Lax och makrill är goda källor. Också till kalcium.

Men om jag nu sitter i kolsvarta rummet och äter D-vitamin och kalcium i lagoma doser, vad händer då? Kan jag äta mig till mitt dagsbehov?

Tål att leta vidare om.

Airams mat

Airams matblogg innehåller mycket goda och inspirerande rätter. Tack för den.

McDonalds

De flesta av oss som får frågan om var man går om man vill äta riktigt gott, svarar nog inte McDonalds. Men de flesta av oss har troligtvis varit där, kanske till och med ätit där. Det händer. Det är högst mänskligt. Oavsett vad ens normala kosthållning är.

Jag läser Kolhydrater i Fokus ibland. Häromveckan var det en vänlig människa som konstaterade att hon nångång hamnade just på McDonalds och undrade om det fanns något man kunde äta där utan att det var alltför uselt.

Intresserat läser jag svaren!
"Man ska inte äta på McD, punkt!" skriver den första Svararen inklusive utropstecken för att markera att det var en jävla dum och onödig fråga och att Svararen är en bra mycket bättre människa än Frågaren.

När Frågaren då konstaterar att hon vet det, men ändå kommer att hamna i den situationen får hon en utläggning till svar från Svararen över hur förfärligt McD-monstret är.

Frågaren får en hel radda svar på sin fråga också. Absolut. Ta ceasarsallad, ta cheeseburgare etc etc.

Men jag reagerar över det mästrande. Att det (som vanligt) finns människor som är ÄKTA lchf-ätare. De som VET hur man gör och inte gör och vars MISSION är att tala om för oss andra förtappade syndare hur det ska gå till PÅ RIKTIGT!

Och jag skrattar lite, suckar. Religon, politik. Överallt finns filurerna. Så varför inte bland LCHF-ätare.

Goda råd från 1933

Ur Stora kokboken, Å&Ås förlag 1933. Avdelning sjukmatlagning

Vid tillagning av mat för sockersjuka må följande regler iakttagas: [...] inga rätter får avredas med mjöl; i dess ställe brukas äggula med eller utan tjock grädde [...] , istället för mjölk och tunn grädde brukas tjock grädde, mer eller mindre utspädd med vatten. I sjukmatsavdelningen har upptagits ett par recept på bröd, mindre stärkelserika än vanligt bröd och av vilket den sjuke efter läkarens prövning eventuellt kan få en något större ranson. Begäret efter bröd är ofta ett av diabetespatientens största lidande.

Hela listan för vad som är lämpligt ser ut så här:

Citronvatten
Äpplevatten
Vinkallskål
Kokt grädde
Flaskbuljong, Kalvbuljong
Juliennesoppa, Spenatsoppa
Blomkålspuré
Kokt och stekt kött
Kokt och stekt fisk
Färs och färsanrättningar
Blomkål, Sparris, Spenat, Jordärtskockor
Ägg, äggstanning, äggröra, omelette
Sufflé med fisk eller ägg
Kött och fisk à la daube
Apelsinkräm
Rabarberkompott
I mindre mängder, som särskilt ordineras
Mjukt rågbröd, Havrecakes, Grahamsskorpor, Grahamscakes, Kringlor

Bortsett från de sista raderna skulle det kunna vara min lista!

Dagliga tankar

Anna skriver

Att bli hungrig och vilja ha MAT, inte godis eller kakor. Att inte längre ständigt vara sugen på något utan att egentligen kunna definiera vad, bara det var sött och fett.

Så kände och känner hon. Så känner jag också! Jag mår bra. Jag äter mina tre mål mat om dagen och är inte i behov av mat däremellan. Det är väl fint. Att äta kött (=kött, fisk, fågel, ägg) och fett och en smula kolhydrater fungerar bra. Tallriken består till stor del av goda köttbitar, en klick kryddsmör eller gräddig sås och en "kaffekopp" salladsblad. Gärna med olivolja och citron som jag tycker är så gott. När halva vägen är gången, dvs vid 85 kilo - en vikt som inte känns utopisk längre - tänker jag utöka menyn med fler grönsaker, fil ibland.

Just nu sitter jag och funderar över vad jag ska åka på semester. Den börjar idag...

Hunger!

I dag klockan 18 kände jag hunger. En nästan diskret "molhunger" , en ny erfarenhet. Jag har känt alla andra sorters "hungrar" som suuget (jag tar en dajm eller skål med flingor), galen-hunger (jag tar va tusan som helst!) och normalhunger (jag startar med jordnötterna från igår medan jag väntar på att maten blir klar). Men den här hungern var diskret. Som en liten värk i magtrakten bara. Jag ville ha kött och jag längtade efter kryddsmöret som jag visste låg i kylskåpet. Jag var inte på dåligt humör, inte trött eller darrig eller desperat utan bara ... hungrig, om ni förstår. Det kändes bra.

Nu har jag ätit mitt kött, min kaffekopp med sallad och mitt kryddsmör. Och är mätt.

Yet another pound!

Vallen är spräckt! 100kgvallen. Inte med kilon men med 5 hg och jag är glad. 99,5. Går fort att skriva.

Veckan från förra vägningen har varit bra, men i förrgår tror jag att det blev för mycket mat för igår kände jag mig som en uppblåst gris. Åt kyckling till kvällen och då kändes det som att magen blev glad igen. Måste komma ihåg att dricka vatten också.

Något jag skulle vilja hitta är skinka utan insprutat socker. Men det kan väl inte vara så svårt om man handlar manuellt. Vill också prova kokosfett. Det låter ohyggligt äckligt. Men då blir det ju spännande.

I helgen aktiviteter. Jag hoppas på sol.

Styrka i ryggen

Det är fem maskiner jag använder på Sats. En för främre lårmuskulaturen, en för bakre. Två för ryggens övre delar och en för ländryggen. Jag tycker om att styrketräna i och för sig. Men jag betraktar det som medicin. Hade jag inte haft ont i ryggen skulle jag nöja mig med promenader och cykling.

Idag fick jag öka en viktkloss i en av maskinerna. Det känns bra. De där viktklossarna blir som ett bevis på att jag blir starkare. Vilket jag vill.

I morse var jag helt ohungrig och det bekymrade mig då jag ju skulle gå och styrketräna. Nu är min träning inte lång och hård - utan mer "rehabiliterande" - så jag gjorde den utan frukost. Jag kunde inte bara äta innan. Nu har jag ätit en god lunch i stället. Rester med halvt paket bacon. Inte en grönsakssmula fanns hemma. Kaffe på maten får stå för kolhydrater.

Besöksstatistik i höjden

Jag är ju en alldeles nystartad bloggare och därför blev jag förvånad när jag tittade på min besöksstatistik häromdagen och fick se att hundratals människor hade läst. Hm, tänkte jag, har jag använt några "känsliga ord" inom området sprit och sex - sådant brukar kunna locka googlare.

Men det var kostdoktor Andreas som lagt en länk hit. *ler* Under rubriken Anekdotiska bevis finns nu sextiotre. Det sporrar mig. För jag vill vara ett Anekdotiskt Bevis!! Ett som inte bara byter kost och startar blogg utan ett AB som lever och har hälsan med lchf och bloggar år efter år efter år om den vunna och bibehållna 63-vikten.

Så ska det bli!

Nämen?

Den dryck som näst efter vatten är godast är kaffe, tycker jag. I den kolhydratsnåla världen, hur är det med kaffe då? Jag slår i SLV:s databas. Nämen? En mugg kaffe (2 dl) ger mig 0,8 gram kolhydrater. Där ser man. Jag brukar dessutom dricka 2 muggar och i dessa hälla en skvätt mjölk, och mjölken har jag tagit hänsyn till, men kaffet...Kaffet har jag mer räknat som en gudadryck och i sådana ingår väl inget annat än ... livslust?

Tankar om mellanmål

Jag äter inte mellanmål längre. Det beror förstås på att jag inte är hungrig. Men jag tänker på det här med "måltidsordning". Jag läste i en bok GI-noll av StenSture Skaldeman att "mellanmål är ett otyg". Det tycker inte Anna. Hon äter mellanmål. Ska jag bara låta kroppen bestämma?

En annan sak inom GI-noll är att "äta när kroppen vill ha mat". Nja, säger jag. Mitt ibland mycket inrutade liv gör att jag inte kan gå ifrån för att äta. Jag får vackert äta när det är rast. Skulle det vara fel?

Nu är jag mätt i alla fall. Och ska jobba. Men ikväll ska jag skaffa mig mer information om mellanmål och måltidsordning och äta-när-man-är-hungrig.

Samtal vid lunchen

En bekant till bekant, vi kan kolla honom B, sitter med vid lunchbordet.

B slutar att äta och tittar på min tallrik.
- Men du, det var inte mycket grönsaker det där.
- Nej, satsar på kött i stället.
Jag fortsätter att äta.
- Men hur kan du äta så mycket kött?
Jag tittar på min halvätna entrecote 2oo gram.
- Jag tycker det är gott.
- Så kött med vad är det persiljesmör, är din lunch?
- Limesmör. Och spenat.
- Du kommer att bi vrålhungrig till eftermiddagen.

B nickar av övertygelse.

suuuget igen...och lusten till mat!

Helgen har varit bra med supergod mat. Kommentarer av typen:
- ska du äta så mycket SMÖÖÖR!

Och det SKA jag ju! Jag är aldrig hungrig. Det nästan bekymrar mig. Men jag tänker på mat! Jag satt i en solstol (under parasoll) i fredags och tänkte på förhållningssätt till mat. Så här tänkte jag:

Min idé är att bli frisk och smal. Det får ta den tid det tar. Anna har lärt mig att inte stressa.

Jag äter inte godis. Däremot har jag så länge jag kan minnas alltid blivit halvhungrig eller sugen på något sött en eller ett par timmar efter maten. Jag brukade äta en skål flingor med mjölk eller frukt, gärna två.

Jag längtar inte efter flingor nu. Jag längtar inte efter frukt heller, jag som var en sådan fruktoman. Det känns märkligt. Mina helgkompisar tycker att det är gott att äta glass och en och annan Magnum har slunkit ner i deras magar under helgen. Men inte i min, förstås. Kombinationen mättnad och vilja gör det enkelt att inte ta nån glass. Men jag oroas över att att inte kunna hålla viljan.

Hungern är borta. Något sug känner jag inte heller. Men det har hänt triljarder gånger i mitt liv att jag har ätit av andra anledningar än av hunger eller sug. För att det är gott helt enkelt! Glass tycker jag är gott. Sockerkaka tycker jag också är gott. Pasta med tre msk pesto tycker jag riktigt smaskigt.

Min poäng är att det finns andra drivkrafter till varför man äter. Jag antar att - när 63 är nått - jag får tänka på samma sätt som när det gäller grön kiwi. Det kliar i hela munnen när jag äter dem. Men nångång står jag ut, äter dem för att de är så goda och tar konsekvensen av det.

Torsdagsvägning minus 8 kilo

100 jämnt. Minus 8 kg. Det är som att man kan gråta. Det här är inte svårt. Jag äter god mat och är mätt. Och går ner i vikt.

Jag gick alltså ner 3 kg de första veckorna i maj, hos vv. Sen var jag deprimerad en vecka för att vv hade chips på hyllorna, att jag bara tänkte poäng och mat. Under tiden hamnade jag dels hos Annas blogg, dels hos Kostdoktorn Andreas. Av en slump! Minns inte ens vad jag googlade på. Vilken tur! Anna har en inspirerande ton och ett positivt tänkande som jag tycker är värt att ta fasta på.

Med tre veckor på lågkolhydrathögfett-mat, smaskig, på min tallrik har jag ju faktiskt gått ner 5 kg. Det är härligt. Och jag mår bra. Jag är mätt. Jag vet att varje måltid jag äter gör att jag känner mig mätt. Det gör att jag kopplar av mellan måltiderna.

Huga. Jag låter lite nyfrälst ser jag när jag läser ovanstående. = ). Men man blir lätt euforisk när kroppen är pigg.

Nu ska jag ägna helgen åt matlagning och jag ska anstränga mig för att hitta på nya roliga recept.

Mat i helgen

Jag har hittat en matblogg som heter Airams matblogg. Där finns många smaskiga recept att laga. I helgen ska jag vara matvärd åtminstone två dagar. Matvärd - det betyder att jag bestämmer "menyn", skriver inköpslista och delar ut order till andra: "bryt blomkålen i småbitar. " Det är bara jag och en god vän, så det är inte så stort som det låter.


Hur som helst - Airam. Fredag blir det grillad kassler med smörslungad sparris och limehollandaise. Söndag Lammfärsspett med fetatzatziki på turkisk paprika. Mycket gott låter det. Anna har också mycket god mat i sin blogg. Blomkålsmoset är smaskigt. De här gorgonzolabiffarna kan det bli ikväll.

SATS - tankar på ett gåband

Ett två. Ett två. Jag tycker mycket om att gå på gåband. Det är som en meditation. Jag håller armarna på en stång framför mig, ungefär som om man drar barnvagn! och får en jämn och koncentrerad gång. Ett två Ett två.

Jag tänker antingen ingenting eller också tänker jag mycket. Idag tänkte jag mycket. Jag tänkte på att jag varit på ett läkarbesök och kollat några värden i blodet. Mitt glukosvärde är 4.8 och det är bra. Långtidssockret var 3,6 eller nåt sånt och jag tycker att det var bra att veta. Det var verkligen åratal sedan jag tog några sockervärden. Jag undrar vad LCHF gör med normala sockervärden. Ingenting?

Vi var fyra som styrketränade idag. Jag och tre 18-åriga killar som tränade om vem som visste mest och bäst om alla maskinerna. Jag tränar alltid ensam. Jag vill vara fokuserad på det jag gör och inte prata med någon. Jag pratar ju här, i bloggen!

En näringskontrollerande station!

Frukost: 2 ägg. 100 gram stekt bacon. 2 ostskivor 10 gram. Kaffekopp (ar) med halv dl mellanmjölk.

625 Kcal. 56 g fett. 31 gram protein. 3 gram kolhydrat. Ratio ca 1,6.

Lunch: 250 gram entrecote. 100 gram blomkål- och broccolimos med 2 msk vispgrädde och 10 gram smör. 30 gram ädelost.

800 Kcal. 52 fett. 75 gram Protein. 5 gram kolhydrat. Grad 0.65.

Middag. En biff 150 gram. 40 gram gröna blad. 10 gram smör. 20 gram blåmögelost. 2 msk gräddfil.

431 Kcal. 28 gram fett. 46 gram protein. 2,8 gram kolhydrat. Grad 0,57

Totalt. 1856 Kcal. 136 gram fett. 152 gram protein. 10,8 gram kolhydrat. Grad 0,83

Alltså hur kan man peta i sig så mycket protein? Jag måste äta fetare kött. Får göra egna köttfärsbiffar med större fettandel.