En gång i tiden, kanske 8 år av mitt liv, rökte jag. Det var för tjugo år sedan och jag gick på en rökavvänjningskurs. Det var inte särskilt svårt att sluta. Jag bara slutade och skulle aldrig drömma om att börja igen. Jag minns att jag sa till sköterskan som ledde kursen, att "tänk om det vore lika enkelt med att gå ner i vikt. Om det bara var att sluta med mat."
Det här med lchf är ju på ett sätt svaret på min önskan. Inte minska på mängden eller potatis, utan ta bort det helt enkelt! Man slipper oroa sig över mycket eller lite eller längta eller annat. Bort bara. Mycket praktiskt.
Jag kan längta efter havregrynsgröt. Det ska jag äta som festmat när jag väger 63.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar