Jag äter inte mellanmål längre. Det beror förstås på att jag inte är hungrig. Men jag tänker på det här med "måltidsordning". Jag läste i en bok GI-noll av StenSture Skaldeman att "mellanmål är ett otyg". Det tycker inte Anna. Hon äter mellanmål. Ska jag bara låta kroppen bestämma?
En annan sak inom GI-noll är att "äta när kroppen vill ha mat". Nja, säger jag. Mitt ibland mycket inrutade liv gör att jag inte kan gå ifrån för att äta. Jag får vackert äta när det är rast. Skulle det vara fel?
Nu är jag mätt i alla fall. Och ska jobba. Men ikväll ska jag skaffa mig mer information om mellanmål och måltidsordning och äta-när-man-är-hungrig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar