God jul så här i efterskott!

Jag kom hem från Norrlandsresa idag. Vi hade snö och jag åkte skoter men inte skidor pga min rygg.

Jag har ätit mycket goda saker på julbordet. Skinka, köttbullar, revbensspjäll osv. När jag ställde mig på vågen nyssens, utan kläder, visade den 91,9 och jag är mycket mycket glad att nålen (ja, ja digitalsiffrorna) rubbat sig. Jag har verkligen kopplat av och kanske stressat av? Nu är jag åter i mitt kära hem. Semesterflirten är gömd och glömd och jag ska jobba...i övermorgon vilket gör att jag kan sova länge i morgon. I natt sov jag på tåget.

Vägdag på fredag. Då facit...

lite trist...

...men no change. Måste nog skaka om kroppen här.

jag är vid liv = )

Inget annat att skylla på en extrem tidsbrist - som leder till minskad bloggmotivation. Tack för uppmuntrande brev!

Hur är läget då? Senaste vägning i fredags var 92 prick. Det går rasande långsamt. Varför det? En sak kan vara att jag promenerar väldigt lite (läs ingenting) eftersom den extrema tidsbristen också leder till minskad promenadmotivation. Flirten på semestern är helt och hållet avslutad. Kanske det också påverkat, vad vet jag.

Jaja. Jag letar nya spännande recept för att bli lite gladare. Mina hopvikta lövbiffar känns lite tjatiga = ). Till jul ska jag åka till goda bekanta i Norrland. Det ska bli väldigt väldigt trevligt. På julbordet brukar Janssons frestelse vara min älsklingsrätt, men jag längtar inte alls efter det faktiskt.

Dagens tanke

92,2. Duktiga mig! Mina magmått är orubbliga. Ben, armar, rumpa, ansikte minskar. Det betyder sladdriga byxben men svårt att knäppa. Så dumt!

Saxat från mail

"Har du inte lagt till något livsmedel?"

Fram till 86 kg (dvs hälften av övervikten) håller jag den här modellen med 2 dl grönsaker (mest sallad och spenat), mycket kött/fisk och fett. Jag har tillbehör ibland som en klick yoghurt eller keso. Grädde använder jag och jag äter ganska mycket ost. En gång festade jag med en dl filmjölk med kanel och jag har stekt Annas kesoplättar förstås.

Det jag har lagt till nu är en klick kokosfett i te några gånger i veckan. Med kokossmak. Väldigt gott.

Efter 86 kommer jag att öka andelen grönsaker med en dl till, det är allt.

Till jul har jag lovat mig att jag ska få äta ett par matskedar jordnötter (som innehåller 16 g kolhydrater per 100 gram...tror jag) och en mörk chokladbit om jag vill.

Och jag lider verkligen ingen nöd. Jag äter ju de goda grejerna! Det här är inte svårt.

Minusgrader

Nix. Det är inte fredag. Det är måndag, men en liten utflykt gjorde att jag skriver först idag.

92,5. Bra bra. Ska jag dundra över gränsen till 80-skalan till jul?! Mina lår smalnar, mina armar likaväl. Men min mage har haft samma mått i tre månader tror jag, likaså höfterna. Hänger det alltså ihop med min ålder? Att jag inte är fertil i samma höga grad som när jag var trettio?

Jag har diskuterat det här . Vad kan det annars bero på? Inte för att jag ännu är i övergångsåldern men hänger det ändå ihop?

Igår såg jag som de flesta andra Kalla Fakta. Ytligt och förenklat. Det kändes klippt och tendentiöst. Bäst är att hålla sig till kostdoktorns mer utvecklade resonemang.

Får visst njuta lite till

Jag får njuta en vecka till av tredjedelstanken, för vågen visade same same igår. Uppdateringarna haglar inte. Dagarna är lite för späckade och semestern är på väg ur kroppen.

Det jag grubblar över är Becel-reklamen. Sitter kvinnan och ljuger när hon säger att kolesterolet gick ner av att hon började äta Becel på mackorna. Eller varför minskar det? Det är det ena. Jag antar sedan att det går upp lite igen eftersom kroppen tillverkar sitt eget kolesterol, efter eget behov. Det var det andra. Det tredje är kopplingen kolesterol och hjärtsjukdomar. Minns att det inte fanns någon tydlig sådan koppling. I somras var jag påläst, nu måste jag skärpa mig igen!!

Nästa vecka ska jag prata lite om mina midje- och höftmått.

en tredjedel avklarad

93 prick i morse. Det betyder en tredjedel av vad jag vill gå ner. Fantastiskt bra gjort av mig. I övrigt odlar jag bara det som semestern förde mig sig...

Back in town

brunbränd, 93.2 kg och...lite kär!

Hejdå ett par veckor

Kanske skickar jag en hälsning om "medelhavsköket". Annars hörs vi om ett par veckor. 94 kg i morse. Målet är att behålla den nivån under semestern.

På torsdag reser jag!

torsdag 7.05 flyger vi, några stycken, till Grekland! Ingen bikini men en ny baddräkt i alla fall.

Saxat från mail

Motionerar du mycket?

frågar någon via mejl. Nej. Jag promenerar ganska mycket. Men mindre än jag gjorde tidigare i somras. Mest beror det på mina konstiga arbetstider, annars försöker jag gå en halvtimme av vägen till eller från jobbet. Till gymmet går jag bara för att stärka ryggen eftersom jag har problem med den.

Vill jag motionera mer? Nja, jag vill promenera mer och mer regelbundet. Och jag borde gå ytterligare någon gång och ryggträna. I övrigt får det räcka.

Goda tankar i augusti!

Jag har under sommaren drastiskt dragit ned på kaffe-drickandet på morgonen.

Så skriver jag i augusti, men det gäller inte nu längre. En viktig skillnad är att jag av jobbets 3 koppar, dricker espresso med 1msk mjölk. Det vill säga en klar minskning av mjölk. Men jag dricker ganska mycket kaffe om jag är hemma på morgonen/förmiddagen. 6 dl? med 1 tsk grädde. Det blir 1 gram kolhydrat per sådan kopp och totalt 3. Då gäller det att inte äta mer kolhydrat för att hålla måltidens gränsvärde på max 4.

Jag brukar äta 2 ägg och ett halvt paket bacon vilket gör 0. Ibland kokar jag 2 ägg och geggar ihop med lite majonäs.

Men om sanningen ska fram har jag nog blivit mer frikostig med kaffedrickandet över dagen.

Det här med måtten skriver jag också om. Kroppsmåtten. Jag skriver upp i en bok men det är inte lätt att mäta på alla ställen! Midjan - går bra. Höfter - går bra. Låren - nja. Överarm - nja. Jag måste nog skaffa mig ett tips om hur man gör.

Jag vill också i slutet av augusti ta tag i uppskrivandet av mat för att kontrollera att jag har bra proportioner mellan fett och protein och kolhydrat. Det har jag ju tjatat om ett par veckor nu igen och jag börjar i dag med det. Jag är ganska säker på att jag inte äter för mycket kolhydrater. Däremot är jag inte lika säker på hur mycket fett jag får i mig. Jag tror för lite. Och återkommer i saken om en vecka.

Goda tankar i juli!

Jag längtar inte efter flingor nu. Jag längtar inte efter frukt heller, jag som var en sådan fruktoman. Det känns märkligt.

skriver jag i juli. Det där med frukten. Ibland kan jag vilja ta en frukt. Inte för att jag längtar efter smaken, utan för att det är "förpackad" så bra. Det jag äter är ju kylskåpsmat och oftast sådant som måste tillagas. Ibland om jag är ute och snabbt behöver något att äta så kan jag sakna frukten. Nu löser jag det som regel genom att inte äta alls. kroppen klarar sig på fettet ändå. Eller så kan jag köpa - obs, ej ofta! - ett paket med 2 ostskivor på 7eleven.

Jag skriver också om detta med långvarig vikthållning. Att jag skulle vilja läsa, kanske generellt och inte bara om LCHF, om människor som har haft kraftig övervikt och gått ner och sedan behållt vikten. Det har jag fortfarande inte hittat så mycket av.

Det finns många som bloggar om sin "viktresa" (ett ord jag inte gillar därför att det låter som en förflyttning som lika gärna kan innefatta retur). Vissa börjar bra: "Nu ska jag" och sedan tunnas inläggen ut och bloggen rinner ut isanden. Andra tar tag i det igen. "Jag har syndat men nu så..." och bloggar på ett tag igen. "synda" är också ett ord jag ogillar. Men långt många fler viktminskar utan att blogga om det, eller skriva böcker etc.

Det här är något att metodiskt titta vidare på, uppmanar jag nu mig själv!

Goda tankar i juni !

Jag har bloggat sedan slutet av juni och det har hunnit bli 77 inlägg. Bloggen är min logg över vägen fram till 63.

I juni tar jag fasta på Annas idé att inte datummärka viktmål. Det vill säga att inte ha ett datum där en visst vikt ska vara uppnådd. Det var det bästa rådet! I stället har jag mål utan datum som bygger på en övertygelse om att jag når dem, förr eller senare. Och det gör jag ju!

Då bestämmer jag mig också för att hela tiden vara positivt inställd till mig själv. Att vara glad när mål nås, och inte arg när de inte gör det. Jag tror att jag tänker så.

Fredagsmorgon och ganska kallt

94.6. Japp! Har köpt kardemumma för att utveckla kesoplättar i helgen. Ska dessutom fotografera nu för att få en färggladare blogg!

Mätning runt höft och där hade ytterligare någon halvcm försvunnit. Härligt.

Nu kaffe och jobb, men bara till 1 idag!

Skåpen ekar tomma...

Frukosten denna morgon blev...2 ägg mosade i smör. Ingen kulinarisk höjdare precis! Jo, lite gott var det förstås. Ägg ÄR ju gott, men återigen...jag måste göra ett ryck upp ur slentrianen med min mat! Jag började att göra en egen kokbok (dvs skriva in LCHF-recept) med angivelser av hur mycket näringsämnen var i etc.

Efter semestern har allting bara tuffat på i en maklig takt och inget nytt under solen har kommit in. Det går ju inte an. Nu ska jag titta på recept igen, som sagt skriva matlistor ett par veckor samt forska vidare på kroppens mysterier. Som till exempel varför kroppen bränner fett när den får fett.

Härliga...måndag!

En vidareutveckling på Annas kesoplättar.

2 ägg och en äggula.
En halv burk avrunnen keso (125 gram)
2 msk kokos.
kanel och ingefära.

Den här gången rörde jag ihop ingredienserna, dvs inte stavmixat. Stekte på låg värme i smör.

Mycket gott!

Idag provade jag farmors kappa och jag kan knäppa den! Men jag tror att ett par centimeter till måste bort runt rumpan för att den ska sitta snyggt. Den var för lång och jag ska be min granne - som är sömmerska! - korta den så är den färdig att användas om en månad.

Vägning vecka 39

Nu kan jag fira 3månaders bloggande! 25 juni vägde jag 101,5 och idag väger jag 95 kg prick. Som jag har skrivit tidigare rasar jag inte precis. 6,5 kg på 3 månader är mera som "sakta men säkert." Totalt 13 sedan i maj. Duktiga jag!

En annan viktig skillnad är att jag är pigg och jämn i humöret. Samt att jag går uppför en backe här i området utan att bli andfådd

Runt höfterna har 10 centimeter försvunnit, runt midjan nästan lika mycket. Mina lår lyckas jag aldrig mäta. Måttbandet glider bara undan! För att inte tala om överarmarna.

Hur som helst. När det gäller mitt ätande ska jag ta och göra en 3veckors kontroll-station. Hur mycket av P, K och F äter jag under en måltid och under en dag? Jag vet att jag äter ganska mycket ost. Vad händer om jag minskar? Ja, lite sådant ska hända de kommande veckorna.

Handen snabbare än hjärnan

Oj! Jag skulle publicera en kommentar, mentryckte på delete istället. Jag hann inte se vem som skrivit den men jag tror att jag hann se en länk till:

Fett bra mat

innan handen gjorde sitt...Jodå. På den sidan finns goda recept, inte minst på såser och röror.

Måltidsordning - again

När man lägger om en viss livsstil - som t ex att börja äta på ett helt nytt sätt behöver man ofta en tydlig guide: "gör så här". När jag efter fyra maj/juni-veckor grät över viktväktarnas metod famlade jag, som bekant, runt och sprang av en händelse över Anna och Kostdoktorn. Jag lärde mig om vad LCHF är och jag ändrade menyerna.

Efter att ha läst GInoll ändrade jag också hur ofta jag åt. "Mellanmål är ett otyg" eller något liknande sägs i boken. Så har jag gjort i drygt tre månader nu. 12-15 gram kolhydrat om dagen. Inga mellanmål som regel. Så säger inte Kostdoktorn eller Anna. Här finns inga mellanmålsrestriktioner. Skaldeman är tämligen dogmatisk i sin bok. "Gör så här, annars..." men jag tycker det vore intressant att läsa mer om detta med måltidsordning. Finns någon som provat tre mål och dagen ändrat och vad hände då? Och någon som tvärtom ökade huvudmåltiderna och la av med mellanmål och vad hände då?

Recepttips önskas.

Jag äter väldigt lite grönsaker. Det betyder ungefär en kaffekopp spenat eller sallad. Ni vet, max 12 gram kolhydrat per dag (och jaja, påminn mig inte om den där tuggummi-orgien). Jag räknar inte just nu. Bör nog göra det igen för att ha lite koll.

Hur som helst. När jag letar recept är det svårt att hitta måltider med den kombinationen. Jag måste ju bli mätt, alltså äter jag fett. Men det vore kul att hitta både moderna och varierande recept där varje måltid har lågt kolhydratvärde. "Det är väl bara att ta bort grönsakerna" kanske någon säger. Visst, jag kan anpassa och det gör jag. Men vem har tänkt till ordentligt på roliga kryddsmörsvarianter, genomtänkta och omväxlande måltider med moderna kryddor och med ytterst lite kolhydrater? Ge mig tips!

ojojoj vilken helg!

En avkopplande helg. Vi gjorde ingenting...annat än promenerade, drack vin och pratade. Kul! Jag gjorde en god rätt - köttfärsrullader! - där jag blandade blandfärs med kryddor och en gräddskvätt. Därefter gjorde jag rutor ca 1 dm i kvadrat och la på lufttorkad skinka och rullade till en rulle. Rullarna stekte jag på svag värme och sedan fick de puttra i grädde. Mycket gott! Jag åt sallad till och lite avocado. De andra är fast i ris-träsket = ).

I helgen är det bokmässa i Göteborg. På Annas blogg läser jag att hon ska vara där och presentera sin bok. Duktigt! Själv skulle jag inte tordas. Visst är det en bragd att gå ner många många kilo. Men det finns också ett förakt för att man tillät sig själv att gå upp till den höga utgångsvikten. Det föraktet skulle jag inte vilja möta så publikt som vid en bokpresentation.

Å andra sidan är det just så här, som Anna gör i sin bok, man kan förklara hur det gick till.

Saxat från mail

"Har du inte ätit något "förbjudet" sen du började med LCHF?"

Nej. Förutom fyra paket tuggummi som du kan läsa om i föregående inlägg så har jag inte ätit något "förbjudet". Ingen pasta, ris etc. Inga under-jord-grönsaker. Ingen frukt. Inget bröd. Ingen filmölk eller youghurt. Inga nötter. Inga bönor etc.

Jag dricker vin om andan faller på. Hellre rött än vitt. I takt med att jag går ner i vikt kommer jag att plocka in fler saker på min äta-lista. Men bara från LCHFs okej-lista förstås.

Torsdagsvägning och inget tuggummi

Nu bär det av till Öland. Kul! I samma jeans som jag hade förra gången jag var där, 2004 = ). Därav torsdagsvägning.Ställde mig på vågen som visade -0.4 kg sedan i fredags. 95.8 och det är härligt att tänka tanken att jag snart går in på den nedre delen av 90-skalan!

I somras skrev jag om hur jag ätit tuggummi - strong spearmint - och om vad sockeralkohol är för något. Häromdagen åt jag tuggummi igen. Och det måste jag sluta med inser jag! Jag petar i mig ett paket j**igt snabbt - en smula desperat - som om jag vill ha hela munnen full av den där sötstarka smaken. Om det är smaken, sockeralkoholerna eller vad törs jag inte säga, men härmed är det i alla fall tuggummiförbud utfärdat. Jag avskyr det där sättet att "stoppa i" mig.

Jag minns att jag läste hos Anna i ett äldre inlägg, hur hon hade ätit nötter och torkad frukt i en blandning och plötsligt märkt det där "i-vräkandet". Hon förbjöd helt enkelt sig att äta en sådan blandning igen.

Dock. En sak jag märkt sedan långt tidigare är att jag inte kan dricka smaksatt mineralvatten förutom citrus. Det finns de som har kaktus eller päron (Loka eller Ramlösa) som lite smaksättning och jag tycker de är som att dricka sockerdricka. Skitäckligt. Så det måste vara en kombination när det gäller tuggummifenomenet: mera njutning av att ha munnen full på något vis. Jag har inte varit någon godisråtta, dvs jag har inte ätit plockgodis etc på åratal. Möjligen en bit choklad. Så det är något annat som startar handen att ta en bit till.

Hur som helst. Slutsatsen av denna långa blablabla = ) blir: Inget tuggummi!

Valkarnas placering

Jag blir smalare på de mest konstiga ställen. I ansiktet, brösten, låren. Midjan är förvisso åtskilliga cm mindre än i maj, men den minskningen uppstod i början. Nu vette tusan. Det betyder att jag börjar få formen som en...spole! Eller ett A som står på ett V
A
V

Förstår ni? Vad skulle stilpoliserna kalla detta?

Hekto hit och hekto dit

God morgon. Notera tiden på inlägget. Gäsp. Iallafall: 96,2 vilket är minus 3 hg. Bra! Känner mig en smula säregen idag. Vattenfylld och tre kvisslor på hakan. Say no more.

I natt jag drömde...

I natt drömde jag att jag läste en blogg om nyheter och att man där refererade till den här bloggen! Mycket konstig dröm. Jag tog det i alla fall som ett tecken på att det var dags att skriva ett inlägg.

Anna skriver om att hon var ute och sprang häromdagen vilket hon tyckte var fantastiskt.
Själv känner jag mig stel som en "gammal kärring" eftersom jag inte tränat min rygg på tre veckor. Jag förstår mig själv i och för sig. Tiden har varit obefintlig - jobbet tar massor - och jag ogillar att till gymmet när det är för mycket folk. Samtidigt: om det vore medicin mot cancer, typ, skulle jag ju inte hoppa över på grund av tidsbrist. En smula korkad jämförelse, men ni förstår tanken, eller hur. Dagen idag börjar jag i alla fall inte förrän sent och klockan 9 går jag iväg. Så kommer det att bli alla onsdagar framöver. Och min rygg bugar och tackar för det. Men jag skulle behöva ytterligare en dag för att det ska bli riktigt bra.

I övrigt lever jag på en meny med 6 olika rätter ungefär. Jobbet - igen... - gör att jag hemma inte har tankarna på nya recept osv. Men efter semestern nästa månad tänkte jag att det skulle bli skärpning. Jag ska köpa en kamera och laga mat och fotografera och lägga ut här. Bloggen är ju min egen inspirationskälla och dokumentation under vägen till 63 och därefter 63-livet. Då måste det ju bli ännu lite festligare! = )

Jag lägger till ett nytt mål på min mål-lista nämligen att vara under 30 kg:s övervikt. Tanken "jag har nästan femtio kilos övervikt" i förhållande till "jag har knappt trettio kilos övervikt" är stor skillnad. För mig.

Ett steg i taget. Det här ska gå bra!

Tårtkalas idag

En god vän fyller år och jag är bjuden på kaffe och tårta. Nu äter jag ju i sig inte tårta utan tänkte ta med mig ett par kesoplättar i stället, vilket jag nogsamt meddelat så att inte värden blir ledsen i ögat.

Det får mig att fundera över detta med sötsaker. Som godis och tårta. Det är gott tycker jag, och jag kan i sig tänka mig att jag kommer att äta det någongång under resten av mitt liv. Sedan. När resan till 63 är avslutad. Då handlar det om att stå på 63ans perrong om man säger och inte dras ombord på något tåg tillbaka till högre vikter. För att kunna stå kvar där och må prima kommer jag äta som jag gör idag, med några fler livsmedel adderade till äter-listan. På den listan kommer att finnas en kolumn som heter Högtidsmat eller något liknande. Vilket kan innefatta en remsa tårta. Eller kanske kommer jag bara tycka att det är äckligt. Vad vet jag.

Häromdagen läste jag ett inlägg någonstans där en kvinna menade att bara tanken på att avstå från godis gjorde att hon inte kunde påbörja en omläggning till LCHF. Att hon skulle avstå från godis för alltid var hennes hinder att börja.

Jag vet inte men jag tror man får betrakta sig som allergisk mot kolhydrater i större mängder, dvs mer än 20 g om dagen. Men det är som jag och djurallergin, jag träffar dem ju ibland och någon gång gullar jag med en hund. Och så vet jag att jag blir sjuk några dagar. På samma sätt kanske det funkar med kolhydrater. Att äta en remsa tårta eller ett glas champagne eller en nybakt limpbit. Och sen må dåligt några dagar. Eller också riskerar man att vara tillbaka i träsket? Vad vet jag, som sagt. Det är då det.

Nu ser jag fram emot mitt kalas!

Men nu är det i alla fall vägdag!

Good morning vågen! Minus 0.5 sedan förra veckan och 96.5. Hurra! Jag kollar och ser att jag gått ned 2.5 kg den senaste månaden. Det är ju strålande.

Jag ser att jag började blogga den 25 juni, dvs för 2 och en halv månad sedan. Då vägde jag 101,5 och nu 96.5. 5 minus bara av att blogga!

Skämt åsido. Jag är så nöjd. Jag äter goda saker 3 gånger om dagen. Jag är inte sugen. Jag är inte trött.

Kära pålitliga köttfärsbiffar

I måndags lagade jag 1,2 kg köttfärsbiff. Det blir 12 stycken när jag gör dem. 2 delar fläskfärs 1 del nötfärs. Denna gången fyllde jag dem med lite fetaost. När jag kommer hem är det så enklet att koka några blomkålspluttar från fryspåsen, mixa dem med grädde (inte mycket blomkålsmos ännu, 1/2 dl) och mikra biffarna. Enkelt, enkelt.

Jag smygvägde mig i morse. Ganska korkat faktiskt. För det första "smyg" för vem? Det är ju bara jag som bor här! Och för det andra är ju min vägdag i morgon. Så gud vet vad som for i mig.

Idag tänkte jag att när jag gått ned hälften, dvs 22,5 kg ska jag få äta lite nötter ibland. Lyckos mig! När jag gått ned 15 ska jag införa en tallrik fil i veckan. Med kanel och ingefära i. Det ser jag fram emot. Det är den stora fördelen att göra som jag gör. Dvs, spara ett antal saker från "tillåtet att äta"-listan och föra in dem allteftersom. Då har man saker att se fram emot!

VARFÖR äter du?

Jag lyssnade på ett program som heter Kropp & Själ igår. Man pratade om att det viktiga är inte vad man stoppar i sig utan hur och varför. "Hur" kunde illustreras med att tjocka äter för mycket och för fort och därför inte hade någon uppfattning om hur mycket det blev. Ett sätt var därför att använda sig av en Mandolean, en apparat som hela tiden förser en med uppgifter om takt och mängd. "Varför" pratade Lisbeth Stahre om. Att vi gärna tröståt och man därför skulle, enligt hennes metod, skriva upp en dagbok kring vad som händer och hur man åt i förhållande till vad som hände.

Jag kan hålla med om både "hur" och "varför". För stora portioner, för många portioner och godis när "den jävla chefen" skällt eller bussarna är försenade - där har väl alla tjocka varit. Men det är bara en del av lösningen. Det går inte att komma runt "vad". Om Sverige, och för all del västvärlden, ökar i vikt och drar på sig sjukdomar, måste det finnas fler faktorer än att vi är stressade och faller till föga för allt större chipspåsar.

Nämligen: dra ner på kolhydraterna och ät bättre fett. Då blir jag mätt. Tröstätning förutsätter att alla tjocka är nedstämda. Läs Annas blogg som ett motsatt exempel.

97 prick

Morgonvägning på vågen. 97 prick och jag jublar. Stekt ägg och bacon till frukost och en idé om filmjölk snart. Men nä, inte än. Minus 15 innan ny ingrediens införs.

En sak jag märker är att jag inte alls är så trött som tidigare. När jag kommer hem från jobbet är jag inte hungrig och har dåligt blodsocker. Trött är jag såklart efter en dag med stående och gående, men det är mer en fysisk trötthet. Den psykiska tröttheten finns inte alls på samma sätt som tidigare. Skönt!

Jag hade en idé att något noggrannare skriva upp vad jag äter, kolla proportioner och sådant nu efter semestern. Men jag hinner inte riktigt att vara så petig när jag lagar mat. Och jag går ju ner i vikt vilket gör att det inte brådskar med noggrannare kontroll. Så det får vänta ett tag till.

Ute regnar det och mitt paraply är på jobbet. Nåja.

Här sitter jag i nya jeans

Nya jeans. Eller gamla. Jag köpte dem på Öland för fyra år sedan och de var mycket trånga och jag växte ut dem efter jul samma år, om jag inte minns fel. Egentligen fel proportion med smala ben, men sköna! Jag bytte upp en storlek den julen...och en till...Men nu sitter jag här och har dem på mig. Och kan andas!

Jippi!

Funktionell träning

Alltså. Vad jag vill med min kropp är att få en stark rygg. Det är allt. Det är enda skälet till att jag går till gymmet faktiskt. Men när det är så mycket på jobbet att jag blir inkallad tidiga förmiddagar och "vi måste alla dra vårt strå till stacken" och allt vad chefen säger så blir det omöjligt att hinna med att gå dit. Och jag tänkte att jag kunde göra övningar hemma, köpte MåBra-tidningen som hade med en dvd om Funktionell träning.

Jag hade aldrig hört talas om det, men det är en idé om att man ska träna så att det liknar de rörelser man normalt gör, både styrka och balans i ett. Problemet är att jag kan inte lägga mig ner på rygg. Jag kan ligga på rygg, det gör jag i sängen = ). Men inte på golvet. Då går ryggen av ungefär. Så dvd-programmet var inte okej för mig.

Som vanligt: jag surfar och letar vidare. Men jag föredrar att kalla det forska. =)

Vägning

Fredagsvägning. -0.2. Bra bra!

Den här veckan har jag inte varit och gymmat en enda gång . Det är extremt på jobbet nu när alla är tillbaka från sina semestrar. Nu ska jag åka iväg över helgen och verkligen planera in lite träning för min gamla slitna kropp = ).

Tankar till kaffet

Jag glömde ju faktiskt att skriva upp vikten i går. Eller snarare ringde det på dörren halv 10 i går morse och in kom gamla bekanta på genomresa!

Så först vikten. -0.4. Bra bra.

Under veckan som gick var tanken att jag skulle ha köttfärsbiffar varje dag, med smör, och inte en gräddsås. Så blev det inte. Men så ska det gå den här veckan.

Det har nu gått 2 månader sedan jag började med LCHF. Det känns bra, men jag märker också ett visst - hur ska jag säga - lite slentrian, kanske. Jag äter givetvis bara lågkolhydratsaker, men har varit överseende med mängden mat. Och då menar jag mest att jag inte har koll på hur mycket fett jag äter.

Det andra är att om jag äter en sen måltid är jag inte hungrig på morgonen. Jag hoppa över fruktosten helt och äter inte förrän senare på dagen. Enligt Skaldeman är det riktigt, men jag tycker ändå att jag vill ha mer mat det sista målet under dagen.

Och poängen med min blogg var ju faktiskt att undersöka och ha kolla på sådana här saker. Nästa vecka kan bli bättre på jobbet och jag ska anstränga mig och titta mer på vad jag stoppar i mig och under vilka tider etc.

Vågen trasig!!!

Men va tusan...min elektroniska våg är svart i sin lilla bildruta. Troligen är batteriet slut och jag måste gå och köpa ett nytt. Ingen vägning alltså! Det kan vara bra eftersom jag igår var hemma hos en jobbarkompis och allting strulade med matlagningen så vi hade inte middagen klar att äta förrän halv 10. Jag är mätt än!

Nu går jag till jobbet och sen köper jag batteri och så väger jag mig i morgon bitti i stället. Hamnade förresten i en diskussion om samband mellan hjärtproblem och mättade fetter och plötsligt hade jag glömt bort allt jag lärt mig och kunde inte alls förklara eller försvara. Det får bli repetition i helgen!

övertid övertid

Just nu gör jag inget annat än jobbar. På fredag ska det bli bättre. Då kanske jag orkar skriva något mer intressant. I övrigt allt bra med maten.

Ytterligare en bra blogg

Ni har säkert sett den, Johanna Söderlunds om kost och hälsa

midjemått och kvot

Herregud så många mått det finns på vad som är farligt och inte när det gäller tjockisar.

Midjemåttet för kvinnor ska inte vara över 80 för då är det farligt. BMI inte högre än 25 för att man ska vara normal. Nu hittade jag ytterligare ett mått där man dividerade midjemåttet med höftmåttet. Min kvot var 0,74. Vilket i sammanhanget var bra!

Så dåligt midjemått, dålig BMI men bra midje-höft-kvot. Det får bli dagens glädje = )

Okejdå. Jag ska gå en lååångpromendad också. Det är också dagens glädje. Både för mig och för mig rygg.

Klimakteriet 3

Varför blir kvinnor i klimakteriet feta om magen (om de nu blir feta) är frågan jag utreder.

Klimakteriet 1
Klimakteriet 2

Den minskande hormonproduktionen, alla hormon på ö - påverkar att kvinnor kan lägga på sig vikt och är också som jag förstår skälet till att det blir just på magen. Kring höfter etc är ju ett sätt för kroppen att skydda en fertil kvinnas eventuella graviditet också.

— Man ska samtidigt komma ihåg att många kvinnor drar ned på den fysiska aktiviteten i medelåldern. Att hänvisa till hormoner räcker inte som förklaring, säger Hellénius och tillägger att bukfetma inte bara ökar bland äldre kvinnor, utan även drabbar yngre. Hur mycket vi äter påverkar vikten, vad vi äter påverkar var fettet lagras. Mättat fett lagras till exempel i större utsträckning kring buken än omättat fett. 1)

läser jag på Forskning.se. Okej. Om jag nu börjar plussa i hop faktorer då. Minskad produktion av det viktigaste östrogenet, ev förändring av leptin leder till ändrad fettförbränning och framförallt östrogenet gör att det ev nya fettet inte placeras på höfter etc utan på mage. Men det är ändå konstigt att så MÅNGA äldre kvinnor är småfeta. Är det också som Hellenius säger här uppe, att kvinnorna efter 50 drar ner på motion och käkar mer? Allt i en olycklig kombination i helt fel ålder, liksom. Hm.

Sahlgrenska sjukhuset i Gbg hänvisar till en forskning, och säger att det är var femte kvinna som drabbas av bukfetma i samband med klimakteriet. 2) Jag tänker inte vara en av dem. När jag är i klimakteriet tänker jag vara 63kg-viktig. Inget annat.

Nu nöjer jag mig med bukfetman och klimakteriet tills vidare. Känner mig halvlärd. Noterar dock kommentaren om sambandet mellan bukfetma och mättat fett. Vad menar hon?


1. Mai-Lis Hellénius, professor i kardiovaskulär prevention vid Karolinska Institutet.Forskning.se
2. Sahlgrenska.gu.se.

Same same but different

Fredag är ju vägdag, undantaget i söndags var just ett undantag. Och sedan dess har jag i vikt gått ner - noll. Är inte det intressant! Sus och dus och semstermat och jag går ner. Ordning och reda på jobbet och hemma ingenting. Kroppen vill ha semester! = ) Alternativet kan vara att jag käkat gräddsås så gott som varje middag, vad vet jag.

Jaja. Jag tänker inte lägga mig ner och purket sparka med benen. Jag är på banan. Jag äter bra saker. Jag mår bra. Jag är inte hungrig.

Det räcker långt.

Klimakteriet 2

Men varför viktökning och varför fettvalkar runt magen? Det är nästa steg i min "forskning"!

Så var min fråga till mig själv att undersöka.

När menstruationen upphör sjunker nivån av hormonet leptin. Det gör att man inte känner sig lika mätt som förut efter en måltid, och att man får sämre fettförbränning.

läser jag i en artikel från SR Ekot. Vad är detta leptin då? I bibblans nyinköpta anatomibok framgår att leptinet produceras i fettcellerna. Mer fettmassa leder till mer produktion av leptin. Har man lite leptin i blodet ökar aptiten. Aha. Fast då låter det ju som att tjockisar ständigt borde vara mätta.

Själva aptitcentrum (fint ord! Skulle kunna döpa en restaurang så. Kanske på franska Centre d'apetit, eller så!) sitter i hjärndelen hypotalamus och låter sig påverkas bl a av leptinet. Det finns också ett mättnadscentrum som kan dämpa aptitcentrums "lust att äta".

OK. Jag har inte blivit klokare egentligen. För om tjockisar har mycket leptin i kroppen, och ändå inte är mätta så kanske man blir resistent mot leptin? På samma sätt som man kan vara insulinresistent?

OMG! Googla på leptinresistens och du hamnar i den mest avancerade (och föralldel fascinerande) läsning.

Leptinet påverkar också förbränningen av fett genom att påverka kroppen till ökning av förbränning om det finns för mycket fett. Men om man nu är resistent för leptin kanske förbränningen inte är sådär särskilt god.

För nu får jag nöja mig med att leptin kanske är det som gör att viktökning sker i klimakteriet då det påverkar både aptit och förbränning. Och att det blev en del tjockis-kunskap på köpet. I alla fall lärde jag mig ordet leptin.

Men det svara inte på frågan om fettvalken på magen vilket jag får spara till nästa "forskningsrunda!"

OBS! Det här är mycket ytligt inlägg

Jag var hos frissan idag. Först tänkte jag att ansiktet såg välformat ut. Kinderna var inte särskilt plufsiga utan skrattgroparna var framme igen! Sedan satte hon på mig schynket och halsen försvann ner i det och under hakan var jag alldeles randig. Skinn som suttit på dubbelhaka, veckade sig och det var inte så vackert.

Så här är en fråga till någon som vet: försvinner det trots att jag är 45? Om inte, finns det någon kräm eller är det bara att "gilla läget"?

Andra mål än vikten

Min ena inträdesbiljett till detta med lchf var ju Anna (se länk här bredvid). Hon har ju fantastiskt nog gått ned 50 kg och blivit pigg. Glad har hon dock inte blivit, för det var hon redan från början = ). Hennes outsinliga (heter det så?) positiva hållning är också något jag vill lära mig av. Självklart blir jag glad när jag går ner i vikt och känner mig pigg. Men tankens kraft (ett uttryck jag avskyr, men vars innehåll känns viktigt) tror jag är bra.

Till exempel nu när det spöregnar ute och jag ska gå ut i alla fall. = ) Nej, det står jag ut med, men att varje morgon tänka och känna glädje över förmånen att få leva ett hyfsat liv.

Hennes konkreta nya tips är att sätta alarm på mobilen och ge sig själv en positiv kick att träna. Det ska jag göra senare. men jag tror jag ska sätta återkommande påminnelse med en bra och god tanke. Efter några veckor borde hjärnan tänka tanken själv, utan påminnelse från mobilen!

Fettbränning

Jag har läst Sten Sture Skaldemans bok GI-noll. Lite noga, sådär. Han pratar om tre faser i anpassningen till hans hormonella viktreglering.
1. där kroppen anpassar sig till få kolhydrater - tar ca en vecka.
2. där kroppen sakta vänjer sig med ketonbaserad metabolism. Sker gradvis och tar upp till ett halvår att anpassa kroppen till att använda lagrat fett som bränsle
3. när kroppen använder fett som bränsle fullt ut.

Det är intressant och jag vill lära mig mer. Måste verkligen börja plugga! Jag kommer att byta yrke på kuppen... ; )

PS. lagade goda lövbiffar som jag fyllde med gorgonzola. Jag äter alltid spenatblad till. Idag kom jag på att jag läst någonstans att spenat är giftigt. I för stora mängder alltså. Måste kolla upp det också!

På jobbet

Kafferast. 1,5 dl kaffe (en kaffekopp) innehåller 0,6 g kolhydrater. Jag har under sommaren drastiskt dragit ned på kaffe-drickandet på morgonen. Från 4 muggar till 3 kaffekoppar. När jag är ledig vill säga. Jobbar jag blir det en kopp snabbkaffe innan jag går iväg och en fika ungefär så här dags på jobbet. Hemma alltid med grädde. Också hit tog jag med mig en gräddflaska. Kommentaren där direkt:

- Va dricker du vispgrädde i kaffet!

mmmm

Och i morgon börjar jobbet

Jag tror jag ska äta köttfärsbiffar i matlådan varje dag den här veckan när det är dags att jobba några veckor igen. Men idag bokade jag och några kompisar en resa till Grekland i oktober så jag kan stå ut!

Morgonmad

Läser Kostdoktorn som träffat en energisk man på cykeltur. Mannen rör ihop ett morgonmål som ser ut så här

1,3 dl grädde
30g kokosfett
10g proteinpulver
lite kokosflingor (för tuggmotståndet!)
runt 10g krossade linfrön
1,5 matsked turkisk yoghurt

Lite äckligt vekar det, men också spännande! Jag vill verkligen prova detta med kokosfett och ska se om jag får tag i det. Recept på Snabba röror på morgnarna är ju något att samla på sig. Jag återkommer när jag testat.

Tio kilo prick!

Den 18 juli skriver jag "Jag ser fram emot att skriva 'Jag har gått ned tio kilo' ". Idag den 3 augusti kan jag göra det och rödmarkera ännu ett mål. Är inte livet härligt?

Mätt och belåten. När jag gått ned ytterligare ett kilo ska jag införa filmjölk en gång i veckan och se vad som händer. På söndagarna. Med kanel, ingefära.

Åter hemma!

Jag har levt på "Bed and Breakfast" i dryga veckan. Vädret så vackert att min solskyddskräm nästan tröt.

Att bo bortifrån var en "utmaning" som man brukar säga när saker och ting gränsar till problematiskt. Frukost gick som regel bra. Det finns alltid ägg, men något man gärna skryter och skrävlar med är det stora utbudet av hembakat bröd.

Lunch och middag gick ganska bra. Problemet är att man gärna delar ut lite kött/fisk eftersom det är dyrast och istället drar på med mycket pasta/ris/potatis. Vid varje beställning sa jag givetvis till att jag inte ville ha p/r/p utan istället gärna lite mer k/f och grönsaker, samt en smörklick. Det funkar men ibland kunde portionerna bli små eftersom jag inte ville överäta mängden grönsaker. Och vad blandar de i sina hamburgare/köttfärsbiffar ute på krogarna? Säkert brödsmulor ; ). Några glas vin har det blivit också. Men jag är känslig för söt smak.

Vid ett tillfälle ville jag äta tuggummi och köpte ett paket. Vad är sockeralkoholer, undrade jag efter att ha satt i mig en påse tuggummi och därmed 22 gram kolhydrater!!! Det ska jag ta reda på.

Nu är jag i alla fall åter hemma. Och kan kocka min egen mat. Och i morgon bitti blir det vägning.

Torsdagsvägning pga resa

98,7 vilket är minus fyra hg sen förra veckan. Jag är nöjd! Inga "ras" precis men jag är övertygad om att den här takten, ett halvt hg i veckan, är en lagom takt.

I dag ska jag resa bort några dagar. Bo på bed and breakfast och blir hänvisad till restaurangmat. Det ska bli spännande. Vi får se om jag kommer svälta ihjäl eller om det går att överleva "out there"!

Dagens goda lunch

inspirerad av Annas matförslag gjorde jag kesoplättar till lunch. 3 ägg och en burk keso, kryddad med salt, peppar och dill. Till detta åt jag skagenröra och skirat smör.

Skagenröra

• 20-30 skalade räkor
• 1 msk hackad dill
• 2msk majonnäs
• 2msk crème fraiche
• salt
• svartpeppar
• 2 tsk pressad citron
• om det finns utrymme för kolhydrater: 1 msk finhackad rödlök (jag hade det inte)

Tyvärr tyvärr har jag inte kamera och kan inte föreviga mina skapelser = (

Jag - en gudinna!

Gick lite på stan idag. Jag ville ge mig en parfym för att jag är så bra. Solen sken och alla var glada och gladast var jag. Jag kände mig som en gudinna med mina nästan tio förlorade kilon och 8 centimeter mindre rumpa. Det var en sådan härlig känsla. Och parfymen luktar gott. Kenzo. Den var dyr också så andelen måltider med köttfärsbiffar måste öka under kommande vecka. Men det är det värt!

Med nya ögon...

En bekant ringer till mig:
- Är det det där Atkins du äter? Jag läste i tidningen om det och det verkar ju faktiskt bra. Jag menar, när jag såg dina köttportioner tyckte jag det verkade tveksamt. Konstigt, men det verkade ju bra. Jag behöver gå ner ett par tre kilon. Ska jag satsa på det där tycker du?

Jag svarade att jag åt LCHF, att jag inte är insatt i Atkins, men att jag absolut rekommenderade mindre ätande av kolhydrater för alla och mera animaliskt fett. Ur hälsosynpunkt.

För att gå ner ett par tre kilon kan man nog göra hursomhelst.

Jag kunde inte låta bli...

...att prova mina Ölandsjeans. De gick på. Att knäppa dem var en "nära-döden"-upplevelse. Men det gick! Ett par centimeter till att ta bort runt rumpan och jag kan ha dem samtidigt som jag andas = D . Härligt, härligt härligt!.

Jag firar med frukost. Bacon, ägg och en bit stekt grekisk getost.

Erkännande

En gång i tiden, kanske 8 år av mitt liv, rökte jag. Det var för tjugo år sedan och jag gick på en rökavvänjningskurs. Det var inte särskilt svårt att sluta. Jag bara slutade och skulle aldrig drömma om att börja igen. Jag minns att jag sa till sköterskan som ledde kursen, att "tänk om det vore lika enkelt med att gå ner i vikt. Om det bara var att sluta med mat."

Det här med lchf är ju på ett sätt svaret på min önskan. Inte minska på mängden eller potatis, utan ta bort det helt enkelt! Man slipper oroa sig över mycket eller lite eller längta eller annat. Bort bara. Mycket praktiskt.

Jag kan längta efter havregrynsgröt. Det ska jag äta som festmat när jag väger 63.

Tunna flickor

De få gånger jag besökte vv stötte jag på allehanda människor. Nyblivna mammor som ville bli av med några kilon, väldigt tjocka kvinnor, en och annan man. Och så den tunna flickan. Det finns regler för lägstaBMI för att vara med i vv, men jag antar att hon låg på gränsen.

När jag läser på KolhydratiFokus eller bloggar stöter jag på en och annan tunn flicka också. Med BMI på 20 på sin höjd, och som hatar någon liten opassande bulle på kroppen. Frågorna haglar: varför går jag inte ned i vikt? Jag äter inga kolhydrater alls? Jag tycker så himla synd om dem och önskar att de kunde få fokusera på annat i livet.

Fredag = vägdag

Nu kan jag rödmärka ett mål! Förvisso med ett litet "komma ett" efter men ändå. 99,1. Nu ser jag fram emot att skriva här "Jag har gått ned tio kilo".

Anna har många delmål, det har jag tagit efter och jag fyller på min lista efter hand.

Igår kväll åt jag middag 21. Semestertider. Just nu är jag mycket mätt efter gårdagens faktiskt gigantiska entrecote. 150 gram stekt sådan ger 39 protein i förhållande till 19 fett. Ett SSS-ratio på 0,49 cirka. Måste alltså alltid ha en smärre smörklick för att det ska bli minst 1. I går räckte inte 150 gram utan köttbiten var drygt 200 tror jag. Undra på att jag är proppad fortfarande.

Men nu sitter jag med mitt kaffeglas inkl 1 msk mjölk och funderar på vad jag ska göra idag. Solen skiner.

Att hålla vikten i alla sina dagar

Idag presenteras, som ni säkert sett, en studie där man jämför lågfettskost, medelhavskost och LCHF (svd buntar ihop det hela och pratar om Atkins och GI...). Läs Kostdoktorns sammanfattning.

Allt fokuserar på viktminskning. Dvs att man efter två år bäst minskar i vikt med hjälp av LCHF. Det är förstås intressant. Men jag är intresserad av vikthållning. Jag hatar egentligen "bantningsmetoder" . Hur många gånger har folk inte testat att gå ner i vikt och sen gått upp det igen? Inklusive jag själv. Eller detta faktum att jag genom livet gått upp så mycket i vikt, dvs trots att jag inte är en vrålvräkare när det gäller mat så har jag stadigt gått upp, gått upp och gått upp.

Jag tror ju nu att kolhydraterna är ena boven i dramat och för lite fett den andra. Men jag skulle vilja veta mer om folk som behåller den vikt de nått efter en viktminskning. Och framför allt är jag intresserad när det gäller kraftigt överviktiga. Inte 10plusarna, eller ens 20plusarna. Utan sådana som mig. Och Anna.

För det krävs förstås långa, i tid, vetenskapliga studier. "Anekdotiska bevis" finns säkert, men svåra att få tag på. Det är ju först på senare år som folk så allmänt delar med sig av sina erfarenheter via webbsidor och bloggar.

Så hur ska jag få veta?

Klimakteriet 1

Om inte redan i förra inlägget om benskörhet så kommer det i detta inlägg framgå min ungefärliga ålder = ) Riktigt där är jag inte ännu, men det är bara en tidsfråga.

Kvinnor som kommer i klimakteriet blir inte bara lite härligt uppkäftiga, utan har också en tendens att lägga på sig vikt. När jag tittar runt på tanter över 55 - vilket borde vara efter K - så ser jag att många har en valk strax under brösten. Sen kan de vara ganska smala i övrigt - inte alla. Varför är det så?

Att öka i vikt i 50-årsåldern är inte ovanligt. Ämnesomsättningen minskar, musklerna krymper och ersätts med fett. Samtidigt sätter sig det nya fettet runt magen, vilket är en farlig hälsorisk!

Östrogenbehandling kan göra att viktökningen inte blir lika stor. Dessutom sätter sig fettet inte i lika hög grad på de farliga ställena runt midjan och på magen

skriver man på klimakteriet.nu en sida från läkemedelsföretaget Organon som inte helt otippat säljer just Östrogen.

Ämnesomsättningen minskar i samband med klimakteriet. Men vi fortsätter att äta som förr och vi kan gå upp i vikt. Är det allt?

Äggstockar producerar östrogen. När de slutar att göra det minskar förstås östrogenet. Men, då läser jag att kroppens fettceller antingen tar över eller ökar produktionen av östrogen! (1) Kroppen har alltså behov av östrogen hela livet. Många fettceller borde alltså leda till mer östrogen, tolkar jag det, och det är sant. Men (igen), det finns olika sorters östrogen. Det finns tre olika typer av östrogen. Östradiol är det viktigaste östrogenet och det är det som produceras till största delen av äggstockarna. Det två andra östrogenerna är östriol och östron. (2) och som jag förstår inte lika "starka" som östradiol. Här måste jag lära mig mer.

För mycket östrogen ökar risken för bröstcancer (och då antar jag att det är för mycket av östriol och/eller östron) Det är hemskt och det ska jag titta på vidare.

Men varför viktökning och varför fettvalkar runt magen? Det är nästa steg i min "forskning"!


(1) Cancerfonden.se Bröstcancer.
(2) Människans fysiologi och anatomi. Liber utbildning.

Godaste matlådor och D-vitamin

Ute på äventyr igår med buss. Egna matlådor medhavda. Lax och äggröra samt dubbelvikta lövbiffar. Allt kallt förstås. Hur gör man med fettdelen då, tänkte jag i går. Idag kom jag på majonäsen. Den är förstås lösningen! För nu blev det nog en dag med mer protein än fett är jag rädd.

Jag läste Kostdoktorn om D-vitamin. Hur får man reda på om det vitaminet är lågt i blodet? Genom att en läkare tar blodprover antar jag...men gör läkarna det? Så där utan vidare? Upptaget av kalcium blir sämre av för lite D-vitamin. I en bok i näringslära jag läser (Näring och hälsa av Ulla Johansson) menar man att också att "lättare brist på vitamin D kan bidra till den höga förekomsten av benskörhet här i Sverige".

Hm. Vad är det som orsakar de sköra benen? Brist på kalcium eller brist på Dvitamin - förutsättningen för att kroppen ska ta upp kalcium? Försöker läsa på Sjukvårdsrådgivningen men blir inte klok. "Om man är ute för sällan och får för lite dagsljus kan man få brist på D-vitamin, vilket kan bidra till benskörhet." skriver dem som en av orsakerna. D-vitamin alltså. Och vidare

Precis som när det gäller att förebygga benskörhet ska man fortsätta att vara fysiskt aktiv, och se till att få i sig tillräckligt med kalcium och D-vitamin.

Hur mycket D-vitamin behöver vi varje dag? T ex jag behöver ca 7,5 mikrogram per dag. Hur får jag det en regnig höstdag? Genom kosten. Vilken kost då? 100 gram smör tycks innehålla 0.56 mikrogram. Lax och makrill är goda källor. Också till kalcium.

Men om jag nu sitter i kolsvarta rummet och äter D-vitamin och kalcium i lagoma doser, vad händer då? Kan jag äta mig till mitt dagsbehov?

Tål att leta vidare om.

Airams mat

Airams matblogg innehåller mycket goda och inspirerande rätter. Tack för den.

McDonalds

De flesta av oss som får frågan om var man går om man vill äta riktigt gott, svarar nog inte McDonalds. Men de flesta av oss har troligtvis varit där, kanske till och med ätit där. Det händer. Det är högst mänskligt. Oavsett vad ens normala kosthållning är.

Jag läser Kolhydrater i Fokus ibland. Häromveckan var det en vänlig människa som konstaterade att hon nångång hamnade just på McDonalds och undrade om det fanns något man kunde äta där utan att det var alltför uselt.

Intresserat läser jag svaren!
"Man ska inte äta på McD, punkt!" skriver den första Svararen inklusive utropstecken för att markera att det var en jävla dum och onödig fråga och att Svararen är en bra mycket bättre människa än Frågaren.

När Frågaren då konstaterar att hon vet det, men ändå kommer att hamna i den situationen får hon en utläggning till svar från Svararen över hur förfärligt McD-monstret är.

Frågaren får en hel radda svar på sin fråga också. Absolut. Ta ceasarsallad, ta cheeseburgare etc etc.

Men jag reagerar över det mästrande. Att det (som vanligt) finns människor som är ÄKTA lchf-ätare. De som VET hur man gör och inte gör och vars MISSION är att tala om för oss andra förtappade syndare hur det ska gå till PÅ RIKTIGT!

Och jag skrattar lite, suckar. Religon, politik. Överallt finns filurerna. Så varför inte bland LCHF-ätare.

Goda råd från 1933

Ur Stora kokboken, Å&Ås förlag 1933. Avdelning sjukmatlagning

Vid tillagning av mat för sockersjuka må följande regler iakttagas: [...] inga rätter får avredas med mjöl; i dess ställe brukas äggula med eller utan tjock grädde [...] , istället för mjölk och tunn grädde brukas tjock grädde, mer eller mindre utspädd med vatten. I sjukmatsavdelningen har upptagits ett par recept på bröd, mindre stärkelserika än vanligt bröd och av vilket den sjuke efter läkarens prövning eventuellt kan få en något större ranson. Begäret efter bröd är ofta ett av diabetespatientens största lidande.

Hela listan för vad som är lämpligt ser ut så här:

Citronvatten
Äpplevatten
Vinkallskål
Kokt grädde
Flaskbuljong, Kalvbuljong
Juliennesoppa, Spenatsoppa
Blomkålspuré
Kokt och stekt kött
Kokt och stekt fisk
Färs och färsanrättningar
Blomkål, Sparris, Spenat, Jordärtskockor
Ägg, äggstanning, äggröra, omelette
Sufflé med fisk eller ägg
Kött och fisk à la daube
Apelsinkräm
Rabarberkompott
I mindre mängder, som särskilt ordineras
Mjukt rågbröd, Havrecakes, Grahamsskorpor, Grahamscakes, Kringlor

Bortsett från de sista raderna skulle det kunna vara min lista!

Dagliga tankar

Anna skriver

Att bli hungrig och vilja ha MAT, inte godis eller kakor. Att inte längre ständigt vara sugen på något utan att egentligen kunna definiera vad, bara det var sött och fett.

Så kände och känner hon. Så känner jag också! Jag mår bra. Jag äter mina tre mål mat om dagen och är inte i behov av mat däremellan. Det är väl fint. Att äta kött (=kött, fisk, fågel, ägg) och fett och en smula kolhydrater fungerar bra. Tallriken består till stor del av goda köttbitar, en klick kryddsmör eller gräddig sås och en "kaffekopp" salladsblad. Gärna med olivolja och citron som jag tycker är så gott. När halva vägen är gången, dvs vid 85 kilo - en vikt som inte känns utopisk längre - tänker jag utöka menyn med fler grönsaker, fil ibland.

Just nu sitter jag och funderar över vad jag ska åka på semester. Den börjar idag...

Hunger!

I dag klockan 18 kände jag hunger. En nästan diskret "molhunger" , en ny erfarenhet. Jag har känt alla andra sorters "hungrar" som suuget (jag tar en dajm eller skål med flingor), galen-hunger (jag tar va tusan som helst!) och normalhunger (jag startar med jordnötterna från igår medan jag väntar på att maten blir klar). Men den här hungern var diskret. Som en liten värk i magtrakten bara. Jag ville ha kött och jag längtade efter kryddsmöret som jag visste låg i kylskåpet. Jag var inte på dåligt humör, inte trött eller darrig eller desperat utan bara ... hungrig, om ni förstår. Det kändes bra.

Nu har jag ätit mitt kött, min kaffekopp med sallad och mitt kryddsmör. Och är mätt.

Yet another pound!

Vallen är spräckt! 100kgvallen. Inte med kilon men med 5 hg och jag är glad. 99,5. Går fort att skriva.

Veckan från förra vägningen har varit bra, men i förrgår tror jag att det blev för mycket mat för igår kände jag mig som en uppblåst gris. Åt kyckling till kvällen och då kändes det som att magen blev glad igen. Måste komma ihåg att dricka vatten också.

Något jag skulle vilja hitta är skinka utan insprutat socker. Men det kan väl inte vara så svårt om man handlar manuellt. Vill också prova kokosfett. Det låter ohyggligt äckligt. Men då blir det ju spännande.

I helgen aktiviteter. Jag hoppas på sol.

Styrka i ryggen

Det är fem maskiner jag använder på Sats. En för främre lårmuskulaturen, en för bakre. Två för ryggens övre delar och en för ländryggen. Jag tycker om att styrketräna i och för sig. Men jag betraktar det som medicin. Hade jag inte haft ont i ryggen skulle jag nöja mig med promenader och cykling.

Idag fick jag öka en viktkloss i en av maskinerna. Det känns bra. De där viktklossarna blir som ett bevis på att jag blir starkare. Vilket jag vill.

I morse var jag helt ohungrig och det bekymrade mig då jag ju skulle gå och styrketräna. Nu är min träning inte lång och hård - utan mer "rehabiliterande" - så jag gjorde den utan frukost. Jag kunde inte bara äta innan. Nu har jag ätit en god lunch i stället. Rester med halvt paket bacon. Inte en grönsakssmula fanns hemma. Kaffe på maten får stå för kolhydrater.

Besöksstatistik i höjden

Jag är ju en alldeles nystartad bloggare och därför blev jag förvånad när jag tittade på min besöksstatistik häromdagen och fick se att hundratals människor hade läst. Hm, tänkte jag, har jag använt några "känsliga ord" inom området sprit och sex - sådant brukar kunna locka googlare.

Men det var kostdoktor Andreas som lagt en länk hit. *ler* Under rubriken Anekdotiska bevis finns nu sextiotre. Det sporrar mig. För jag vill vara ett Anekdotiskt Bevis!! Ett som inte bara byter kost och startar blogg utan ett AB som lever och har hälsan med lchf och bloggar år efter år efter år om den vunna och bibehållna 63-vikten.

Så ska det bli!

Nämen?

Den dryck som näst efter vatten är godast är kaffe, tycker jag. I den kolhydratsnåla världen, hur är det med kaffe då? Jag slår i SLV:s databas. Nämen? En mugg kaffe (2 dl) ger mig 0,8 gram kolhydrater. Där ser man. Jag brukar dessutom dricka 2 muggar och i dessa hälla en skvätt mjölk, och mjölken har jag tagit hänsyn till, men kaffet...Kaffet har jag mer räknat som en gudadryck och i sådana ingår väl inget annat än ... livslust?

Tankar om mellanmål

Jag äter inte mellanmål längre. Det beror förstås på att jag inte är hungrig. Men jag tänker på det här med "måltidsordning". Jag läste i en bok GI-noll av StenSture Skaldeman att "mellanmål är ett otyg". Det tycker inte Anna. Hon äter mellanmål. Ska jag bara låta kroppen bestämma?

En annan sak inom GI-noll är att "äta när kroppen vill ha mat". Nja, säger jag. Mitt ibland mycket inrutade liv gör att jag inte kan gå ifrån för att äta. Jag får vackert äta när det är rast. Skulle det vara fel?

Nu är jag mätt i alla fall. Och ska jobba. Men ikväll ska jag skaffa mig mer information om mellanmål och måltidsordning och äta-när-man-är-hungrig.

Samtal vid lunchen

En bekant till bekant, vi kan kolla honom B, sitter med vid lunchbordet.

B slutar att äta och tittar på min tallrik.
- Men du, det var inte mycket grönsaker det där.
- Nej, satsar på kött i stället.
Jag fortsätter att äta.
- Men hur kan du äta så mycket kött?
Jag tittar på min halvätna entrecote 2oo gram.
- Jag tycker det är gott.
- Så kött med vad är det persiljesmör, är din lunch?
- Limesmör. Och spenat.
- Du kommer att bi vrålhungrig till eftermiddagen.

B nickar av övertygelse.

suuuget igen...och lusten till mat!

Helgen har varit bra med supergod mat. Kommentarer av typen:
- ska du äta så mycket SMÖÖÖR!

Och det SKA jag ju! Jag är aldrig hungrig. Det nästan bekymrar mig. Men jag tänker på mat! Jag satt i en solstol (under parasoll) i fredags och tänkte på förhållningssätt till mat. Så här tänkte jag:

Min idé är att bli frisk och smal. Det får ta den tid det tar. Anna har lärt mig att inte stressa.

Jag äter inte godis. Däremot har jag så länge jag kan minnas alltid blivit halvhungrig eller sugen på något sött en eller ett par timmar efter maten. Jag brukade äta en skål flingor med mjölk eller frukt, gärna två.

Jag längtar inte efter flingor nu. Jag längtar inte efter frukt heller, jag som var en sådan fruktoman. Det känns märkligt. Mina helgkompisar tycker att det är gott att äta glass och en och annan Magnum har slunkit ner i deras magar under helgen. Men inte i min, förstås. Kombinationen mättnad och vilja gör det enkelt att inte ta nån glass. Men jag oroas över att att inte kunna hålla viljan.

Hungern är borta. Något sug känner jag inte heller. Men det har hänt triljarder gånger i mitt liv att jag har ätit av andra anledningar än av hunger eller sug. För att det är gott helt enkelt! Glass tycker jag är gott. Sockerkaka tycker jag också är gott. Pasta med tre msk pesto tycker jag riktigt smaskigt.

Min poäng är att det finns andra drivkrafter till varför man äter. Jag antar att - när 63 är nått - jag får tänka på samma sätt som när det gäller grön kiwi. Det kliar i hela munnen när jag äter dem. Men nångång står jag ut, äter dem för att de är så goda och tar konsekvensen av det.

Torsdagsvägning minus 8 kilo

100 jämnt. Minus 8 kg. Det är som att man kan gråta. Det här är inte svårt. Jag äter god mat och är mätt. Och går ner i vikt.

Jag gick alltså ner 3 kg de första veckorna i maj, hos vv. Sen var jag deprimerad en vecka för att vv hade chips på hyllorna, att jag bara tänkte poäng och mat. Under tiden hamnade jag dels hos Annas blogg, dels hos Kostdoktorn Andreas. Av en slump! Minns inte ens vad jag googlade på. Vilken tur! Anna har en inspirerande ton och ett positivt tänkande som jag tycker är värt att ta fasta på.

Med tre veckor på lågkolhydrathögfett-mat, smaskig, på min tallrik har jag ju faktiskt gått ner 5 kg. Det är härligt. Och jag mår bra. Jag är mätt. Jag vet att varje måltid jag äter gör att jag känner mig mätt. Det gör att jag kopplar av mellan måltiderna.

Huga. Jag låter lite nyfrälst ser jag när jag läser ovanstående. = ). Men man blir lätt euforisk när kroppen är pigg.

Nu ska jag ägna helgen åt matlagning och jag ska anstränga mig för att hitta på nya roliga recept.

Mat i helgen

Jag har hittat en matblogg som heter Airams matblogg. Där finns många smaskiga recept att laga. I helgen ska jag vara matvärd åtminstone två dagar. Matvärd - det betyder att jag bestämmer "menyn", skriver inköpslista och delar ut order till andra: "bryt blomkålen i småbitar. " Det är bara jag och en god vän, så det är inte så stort som det låter.


Hur som helst - Airam. Fredag blir det grillad kassler med smörslungad sparris och limehollandaise. Söndag Lammfärsspett med fetatzatziki på turkisk paprika. Mycket gott låter det. Anna har också mycket god mat i sin blogg. Blomkålsmoset är smaskigt. De här gorgonzolabiffarna kan det bli ikväll.

SATS - tankar på ett gåband

Ett två. Ett två. Jag tycker mycket om att gå på gåband. Det är som en meditation. Jag håller armarna på en stång framför mig, ungefär som om man drar barnvagn! och får en jämn och koncentrerad gång. Ett två Ett två.

Jag tänker antingen ingenting eller också tänker jag mycket. Idag tänkte jag mycket. Jag tänkte på att jag varit på ett läkarbesök och kollat några värden i blodet. Mitt glukosvärde är 4.8 och det är bra. Långtidssockret var 3,6 eller nåt sånt och jag tycker att det var bra att veta. Det var verkligen åratal sedan jag tog några sockervärden. Jag undrar vad LCHF gör med normala sockervärden. Ingenting?

Vi var fyra som styrketränade idag. Jag och tre 18-åriga killar som tränade om vem som visste mest och bäst om alla maskinerna. Jag tränar alltid ensam. Jag vill vara fokuserad på det jag gör och inte prata med någon. Jag pratar ju här, i bloggen!

En näringskontrollerande station!

Frukost: 2 ägg. 100 gram stekt bacon. 2 ostskivor 10 gram. Kaffekopp (ar) med halv dl mellanmjölk.

625 Kcal. 56 g fett. 31 gram protein. 3 gram kolhydrat. Ratio ca 1,6.

Lunch: 250 gram entrecote. 100 gram blomkål- och broccolimos med 2 msk vispgrädde och 10 gram smör. 30 gram ädelost.

800 Kcal. 52 fett. 75 gram Protein. 5 gram kolhydrat. Grad 0.65.

Middag. En biff 150 gram. 40 gram gröna blad. 10 gram smör. 20 gram blåmögelost. 2 msk gräddfil.

431 Kcal. 28 gram fett. 46 gram protein. 2,8 gram kolhydrat. Grad 0,57

Totalt. 1856 Kcal. 136 gram fett. 152 gram protein. 10,8 gram kolhydrat. Grad 0,83

Alltså hur kan man peta i sig så mycket protein? Jag måste äta fetare kött. Får göra egna köttfärsbiffar med större fettandel.

Dagens mat

Så här i början tänkte jag rent ut sagt strunta i att väga mäta mat. Men från den här veckan ska jag vara något mer metodisk. Eller skaffa mig lite koll. Totalt. Räknade ut att jag käkat typ 1700 Kcal idag. 170 gram protein. 96 gram fett och 12 gram kolhydrater. Det låter oproportionerligt mycket Protein. Tänker på Dahlqvist som säger 100-80-20. Eller SSS som säger högt ratio. mitt blir ju bara 0,53 vilket är alldeles för lågt. Får öka fettandelen och minska protein. Eller också har jag räknat fel. Eller också struntar jag i det.

Måttband och kroppsstress

I lördags sken solen så vackert och varmt. Jag satt i en solstol på kompisens lantställe och halvsov och drack vatten hela dagen. Morgonen därpå var midjemåttet tre cm mer än dagen innan och jag blev förfärad.

Sen tänkte jag.

Jag måste lägga av med det där vägandet och mätandet. Väga mig på fredagar. Mäta mig den första varje månad. Annars kommer jag ju bli superstressad!.

Det där med suuget

När jag tidigare har "dragit ner på maten" har det att betytt att jag antingen längtat efter nästa måltid eller att jag har ätit rätt mycket mellanmål. Suget sätter in. Då när man springer i kyl och skafferi för att hitta något att äta. Inte nödvändigtvis söta saker, men något att stoppa i munnen. Jag har alltid tänkt att det är hunger, att maten inte mättar tillräckligt vid måltiderna.

Kanske är det så. Jag tänker nu att det också är blodsockrets variation som visar sig så. Och jag vill verkligen komma till botten med detta. Den andra delen är att jag har svårt att sluta äta vissa saker när jag har börjat Kakor till exempel. Eller jordnötter eller chisp.

Jag har svårt att acceptera ordet "sockerberoende". Jag kan förstå kolhydratkänslig, men eftersom kolhydrater är kolhydrater oavsett i vilken form de presenteras för kroppen (socker eller stärkelse) så borde det inte räcka att bara sluta äta "snabba" kolhydrater för att bli av med ett beroende. Någonting som GI-index står för (inte sockerberoende, utan syn på kolhydrater).

100 gram kokt pasta ger 26 gram kolhydrat. En sallad i motsvarande vikt på tomat, isbergssallad, paprika och gurka ger ungefär 3-4 g kolhydrat. Jag ser skillnaden. Det ena är att det fortfarande är kolhydrater, även om det tar längre tid för kroppen att göra om det till lättsmält socker. Om jag vore beroende skulle det inte spela någon roll eftersom jag får i mig kolhydrater i alla fall.

För mig blir det så att efter 2 timmar efter en måltid med salladen istället för pastan, så kommer jag att vara hungrig. Sugen. vad du vill. En sådan måltid RÄCKER inte. Vad jag gör då är att jag måste ha mellanmål, och de blir gärna stora.

Nu när jag i en vecka ersatt pastan med 50 gram grönsaker, typ blomkål och broccoli, och tar rejält med kött/fisk samt fett är jag MÄTT. Jag äter inga mellanmål. Jag äter 3 ggr om dagen och någon hunger känner jag inte. Det tål att tänkas vidare på.

Morgonkaffe och morgontankar

Det finns många saker jag gjort bra i livet. Slitit och kämpat för. Orkat. det måste också betyda att jag har uthållighet för att nå 63. Jag har provat förut. Och inte nått så långt. Varför det? Jag tycker inte om att vara hungrig. En viktig orsak.

Jag träffade en tjej som är kostrådgivare på ett sjukhus. Hon är sjuksköterska och van att prata med feta människor och tipsa dem hur man går ned i vikt. Vi träffades inte därför, men jag passade på att fråga henne vilka råd hon ger.

Tallriksmodellen. Halva tallriken m grönsaker. En liten gnutta potatis/pasta och en fjärdedel, minst med kött, fisk etc. Små mellanmål. Dra ner på portionerna. Gärna frukt.

Men då blir jag ju hungrig! sa jag. Om jag ska basera tallriken på så mycket grönsaker så kommer jag bli hungrig efter 2 timmar och då fundera över vad jag ska äta till mellanmål. Tillvaron kommer vara präglad av det.

Den här modellen måste vara bättre om man är riktigt tjock. Ta gårdagen t ex. Jag åt tre gånger. Först äggröra och makrill till frukost. Sedan lax till lunch med en gnutta grönsaker och en majonäsröra. Till middag köttfärsbiffar med avocado.

Jag är mätt i 4-5 timmar på ett mål som innehåller så pass mycket fett. Och jag oroar mig inte för vad jag ska äta sen.

Men vi får väl helt enkelt se.

101,5 kg och när ska man väga sig?

Jag vägde mig i morse och då vägde jag 101, 5. Mmm. Petig med decimalerna...Det betyder att jag gått ned 6,5 kg på knappt 2 månader och det är ju otroligt fantastiskt bra! Man kan också konstatera att 3 av dem gick jag ned mha vv på 4 veckor. Sedan stod jag still och grät innan jag hittade LCHF. Då blev det 3,5 på 2 veckor utan så många kolhydrater.

Den första av de två LCHF-veckorna var ganska lika de vv- fyra, men med den skillnaden att brödet togs bort. Och att jag åt bovetepannkakor en dag och färskpotatis en annan dag, men i övrigt struntade i sådant.

Jag tror på ett radikalt grepp. Men med omsorg. Min kropp ska få känna sig omtyckt. Få god mat med kött och fett och lite sallad då och då. Sköna promenader och mild styrketräning - som jag faktiskt älskar.

När ska man väga sig?
Jag är "nyfrälst" just nu och vill mest gå till vågen hela tiden för att kolla och vara glad. Men jag inser att det är dumt och säkert inte heller särskilt uppbyggande för motivationen. En dag i veckan bör räcka. Fredagar?

Mål och datum - nix!

Läser Annas blogg om mål. Hon skriver apropå att ha mål för sin viktnedgång.

Det jag INTE har gjort är att bestämma datum när jag ska ha nått dessa mål, jag vet ju att jag kommer att nå dem, är ju hela tiden på väg åt rätt håll och vill inte ha dessa som en eventuella källa till misslyckanden, bara som en positiv motivationshöjare!

Det låter sunt. Anna får bli en förebild även i positivt tänkande. Något jag har brist på. Det är ju så smart. I stället för att tänka "jaha, bara 98 kg när det skulle vara 96 kg idag. Typiskt mig, dålig planering, tror mig om för mycket" (mitt normala tänkande) så istället den dagen visas på vågen "oj, jädrar vad kul! Idag nådde jag ett mål. Jag är bra!" (mitt nya Anna-inspirerade tänk!)

Vad jag äter och inte

Min grundidé är att kolhydrater ökar blodinsulin och att insulinets uppgift är att kapsla in fett. Alltså lite kolhydrater. Min grundidé är också att fett är bra. Alltså mycket fett.

LCHF - low carb high fat - med andra ord.

Tills jag gått ned hälften av det jag vill gå ned, det vill säga när jag väger 86 kg kommer jag att vara extremt återhållsam med kolhydrater. Desto generösare med fett.

Extremt återhållsam betyder ca 2 dl grönsaker till varje måltid. Typ sallad eller broccoli etc. Noga med vilken sorts grönsak alltså. Max 4 gr kolhydrat per 100 gr livsmedel.

Mina mål

Mål i svart - Uppfyllt i rött och kursivt

Start med OMG!-vikt i april 2008: 108

1 januari 2009 vänder jag på listan så att uppnådda mål börjar längs ner i listan.

• Köpa en vinterkappa i storlek L
  
• Ha ett ärmlöst linne - och vara bekväm med det.
  
• Köpa ett par byxor i stl 46, utan stretch
• 87 = Tanke: "bara lite mer än 20 kilos övervikt. Det är en stor skillnad mot 45"
• Gå i nylonstrumpor utan att det låter. Jag är osäker när det är i förhållande till nedanstående men placerar det här.
• Minus 2o kg!

• Jag kan gå i den trånga passagen på jobbet utan att dra in magen. Maj 2009!
  
• Jag kan promenera i 60 minuter innan min rygg värker. Maj 2009!
  
• 90-strecket passerat. 15 mars 2009
  
• Farmors tjusiga vinterjacka kan knäppas. Februari 2009!
• Under 92 = knappt 30 kg:s övervikt! Sista december 2008!
• Jag kan promenera i 40 minuter innan min rygg värker. December 2008!
• Minus 15! 31 oktober.
• Komma i jeansen som jag köpte på Öland 2004! Och kunna andas. = ) 27 augusti!
• Minus 10! 3 augusti!
• Tvåsiffrigt. 17 juli!
• Komma i jeansen - förra storleken. midsommarafton!

Styrketräning - efter

Min instruktör var på smällen och bra mycket smidigare än mig! Men vi gick igenom alla maskiner som passar min rygg och det kändes vingligt - det ska det göra, sa blivande mamman.

Styrketräning

Idag klockan 9.30 har jag en instruktion på SATS, av deras helvetes...nej jag menar styrketräningsmaskiner! Ojojoj. Jag har tränat förr, lite grann, och det var inte det lättaste. Men jag ska ge det en chans till nu. Det är bra att ha tränade muskler. Det gäller faktiskt bara min rygg, det är den jag ska träna. Den är svag.

På många sidor kan man läsa "nu går jag nog upp i vikt", eftersom muskler väger mer än fett. Men det är marginellt. Jag ska läsa på om styrketräning och återkomma i saken. Nu handlar det mest om att hitta en tillräckligt lång tröja som täcker min feta mage.

Hur hamnade jag här?

När man ställer sig på vågen och den visar 108 kilo kommer det faktiskt inte som en överraskning. Överraskningen är mera att ställa sig på vågen! Det hade jag inte gjort på länge.

Jag sa till mig själv en dag i april.
- Hörru, stumpan (mitt smeknamn på mig själv), ska du inte ta och väga dig lite?
- Jodå, svarade jag mig själv. Ge mig en våg så...

Och på Ica Kvantum köptes våg och på den ställde jag mig och tänkte, nej sa, nej vrålade:
- Det kan inte vara möjligt!

Fast jag visste att det var möjligt, för vägen till 108 kilo är ganska enkel. Ångestfylld ibland, resignerad stundtals men allra mest som vilken vanlig väg som helst. Bara det att man får köpa större storlekar när det är dags för nya kläder.

För stora portioner. För oregelbundna mat-tider. För lite motion - som i sig inte viktminskar så grymt mycket men ger en bra kroppsuppfattning. För lite intresse och kärlek till den egna kroppen. Det tänkte jag var mina skäl till att det har blivit så mycket. Samtidigt tyckte jag allt att innehållet i maten var bra. Halva tallriken med grönsaker och frukt. En kvart pasta/ris och en kvart kött/fisk. Mycket litet fett.

Så vad gör jag?

Jag går till viktväktarna, skriver in mig och bredvid disken där jag vägs står hylla upp och hylla ner med produkter att ersätta godis med. Det är chokladbars, kolabars, lakritsbitar med sötningsmedel. Är det sådant man ska äta när man ska banta, tänker jag. Och det är det, om jag ska vara lite elak. Allt ska bytas ut. Grädde mot minigrädde. Mjölk mot lättmjölk. Gräddglass mot lightglass.

Men hur tusan kunde jag då ha gått upp så mycket? Mitt kylskåp är ju proppat med light-mat! Och godis har jag inte ätit på åratal. Att jag gick från viktväktarna efter åtta veckor (och föralldel tre kilo lättare) beror på att de dessutom ställde chips i hyllan. Chips? Okej om man vill äta chips, men då kan man väl göra det nångång och inte av Viktväktarna uppmuntras att äta skitmat! Den andra saken som fick mig att sluta var människorna på mötet som dividerade om huruvida fettet i entrecoten smälte när man grilla, och man därmed kan räkna ned värdet med en point. Jag vill ha matglädje!

Jag står inte ut. Jag måste göra det här på mitt vis. Sextiotre kilo är mitt mål. Jag vill ställa mig på vågen och vråla:
-Det kan inte vara möjligt!

Fast då ska den visa 63.

Fördelar med 63

• Enklare att hitta kläder som passar - jag kan handla i vilken butik som helst
  
• Knä och rygg mår bättre
  
• Enklare att röra på mig
• Minskar risk för vissa sjukdomar - men verkligen inte alla
• Passar bra i stolar som på tåg och bussar
•